Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1855, sida 1

IUALASdIIUCL al UuL 1 CU I10T anlallet nDod1 ga dispositioner bade jag anförtrott åt general löjtnant Sir William Codrington, som utförde dem i detalj uti samråd med generalllöjtnan Markham. I Jag hade beslutat, att 2:dra och lätta di visionerna skulle åtnjuta äran att utföra stor men, så väl emedan de så många månadet I försvarat de emot sågverksbastionen riktade I batterier och löpgrafvar, som för deras nogsranna lokalkännedoms skull. Sedan vårt artilleris eld skjutit en så stor bresch som möjligt i sågverksbastionens framI skjutande börn, beslöt jag mig för att storm: ningen skulle riktas emot denna punkt, emedan folket då skulle vara mindre utsatt för den häftiga slankeld, hvilken betäckte detta I verk. Sir W. Codrington och general-löjtnant Markham öfverenskommo om att bilda stormkolonnen, 1000 man stark, af trupper till lika antal tagna ur begge divisionerna. Lätta divisionens fördelning skulle gå i spetsen, andra divisionens följa efter denna. Stormkolonnen lemnade löpgrafvarne vid det öfverenskomna tecknet och ryckte framåt, under det en afdelning af 200 man, som skulle tjena till betäckning, och en annan af 320 man, som buro stormstegarne, tågade förut. Sedan stormstegarne, vid framkomsten till kanten af grafven, blifvit anbragta. besteg manskapet genast sågverkets bröstvärn och intrangde i det framskjutande hörnet. Här uppSstod en ytterst hårdnackad och blodig kamp, som varade nära en timme, och ehuru de stormande understöddes till det yttersta och trupperna ådagalade den största tapperhet, visade det sig vara omöjligt att bibehålla positionen. Ers herrlighet skall af den långa och sorgliga förteckningen på våra förluster kunna finna med hvilket mod och med hvilken sjelfuppoffring ofsicerarne under hela denna blodiga kamp gingo i spetsen för sina trupper. Jag är icke i stånd att såsom sig borde prisa truppernas mod och hållning, ehuru deras käckhet ej belönades genom den så väl förtjenta framgången. Men ingen är jag skyldig större tacksamhet, än öfverste Windham, som modigt förde an sin anfallskolonn och hade den lyckan att med den intränga i det fientliga verket och bibehålla sig der så länge striden varade. Efter detta angrepp voro löpgrafvarne så öfverfylda med trupper, att det var mig omöjligt alt, såsom min afsigt varit, organisera en ny storm med Högländarne under generallöjtnant Sir Colin Campbell, hvilka hittills bildat reserven och som skulle understödjas af 3:dje divisionen under generalmajor Sir William Eyre. Jag skickade derför efter dessa olficerare och aftalade med dem ett förnyande af anfallet påföljande morgon. Höglandarne höllo under natten de mest framskjutna löpgraf varne besatta. Ungefär kl. 11 började sienden att spränga sina magasiner i lulten. Sir Colin Campbell lät en liten afdelning försigtigt framrycka, för att rekognoscera terrängen, och blef förvissad om att sågverket var utrymdt; dock ansåg han ej för nödigt att besätta det före dagbräckningen. -Under loppet af natten blef stadens utrymmande al fienden allt mera påtagligt. Öfverallt sågos stora eldsvådor, beledsagade af starka explosioner, under hvilkas skydd det lyckades fienden att till norra sidan öfverföra sina trupper på den nyligen färdigbyggda flottbron, som han efter verkställd öfvergång uppref och skaffade öfver till andra sidan. Alla ryska linieskepp sänktes under natten. Det stormiga vädret gjorde det omöjligt för amiralerna att utföra deras afsigt att låta bredsidorna spela emot karantänsbatterierna. En förträfllig verkan frambragtes dock genom, deras mörsarebåtars lifliga och välriktade eld, hvilka å engelska sidan kommenderades af kapt. Wilcox å .Odin och kapten Digby af kungliga marinartilleriet. -Jag har nu den glada pligten, Mylord, att uttala huru mycket jag vet att värdera vår härs hållning, sedan jag har den äran att kommendera densamma, De strapatser och umbaranden, hvilka många regimenter fingo utstå under en lång vinterkampang, äro allt för väl bekanta, för att jag skulle vidare yttra mig derom. Såväl oificerare som soldater fördrogo dem med ett tålamod och en fullständig sjelfförsakelse, hvilka äro värda det högsta beröm och som förvärfvat dem deras fåderneslands förtjenta deltagande och aktning. Marinbrigaden, under befäl af kapten Hen: ry Keppel, understödd af kapten Moorsom och många tappra officerare och sjömän, som från belägringens början serverade batterierna, förtjenar mina varmaste tacksägelser. i Den beredvilliga, hjertliga och nyttiga medverkan af Hennes M:ts flotta, under befäl af 2