Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1855, sida 1

af hans angenämaste pligter att uttala sin varma erkänsla för det oskattbara biständ och de råd, som han vid hvarje tillfälle erhöll af Sir Edmund Lyons. När, vid vissa tidpunkter, sakerna hade ett dystert utseende och framgånI gen syntes tvifvelaktig, så var han alltid till hands, för att uppmuntra fältmarskalken. Hvarje hjelp, som kunde befordra operationerna, lemnade han med den hjertlighet, som är brittiska sjömannen egen. Ingenting har mera bidragit till företagets lyckliga utgång, än den hjertliga samverkan som lyckligtvis från början egt rum emellan hären och flottan. Jag kan icke nog uttrycka min belåtenhet med kungliga ingeniörkorpsens förhållande, hvilken kommenderas af generallöjtnant Sir Harry Jones, som sedan årets början ledt belagringsoperationerna. Sedan någon tid sängliggande, kunde han i den händelserika stund då stormningen skulle företagas, icke förmå sig att vara frånvarande, utan lät i en bår bära sig i löpgrafvarne för att öfvervara fullän; dandet af sitt svåra verk. Den varmaste tacksamhet är jag skyldig officerarne och soldaterne vid kungliga artilleriet under generalmajor Sir R. Dacres, som under denna långvariga belägrings svåra operationer så väsendtligt bidragit till deras slutliga framgång. Vidare måste jag aflägga min tacksägelse för den hjertliga medverkan och hjelp, som Jag vid utförandet af tjenstens särskilda åligganden fått röna af stabschefen, generaladjutanten, general qvartermästaren och generalstaben, äfvensom af divisionsoch brigadgeneralerne. Jag måste förbehälla mig att i en senare depesch nämna för ers herrlighet de ofsicerare af de olika vapenslagen, hvilka jag vill taga mig friheten att rekommendera i er gunstiga åtanka. Jag anförtror denna depesch åt major Leicester Gurzon, hvilken sedan krigets början varit såsom andre militärsekreterare anställd först hos min ädle företrädare och sedan hos mig, och som skall vara i stånd att lemna ers herrlighet utförligare upplysningar, ån de för en depesch föreskrifna trånga gränser tillstädja. James Simpson. Vice-amiral Sir Edmund Lyons har till amiralitetet inskickat följande rapport: -Royal Albert, i sigte af Sebastopol den 10 Sept. General Simpson underrättar Hennes Majestäts regering om landtarmåns operationer, hvilka bragt Sebastopols minnesvärda belägring till ett lyckligt slut; men det är min pligt att för lorderna af amiralitetet rapportera hvad som tilldragit på sjön. Vi hade beslutat, generalerna Simpson och Pelissier, amiral Bruat och jag, att de allierade flottorna den 8 September precist kl. 12 middagen skulle öppna sin eld på Karantänsbatterierna, hvilka togo stormkolonnerna i flanken. Men olyckligtvis inträffade på morgonen den dag, då anfallet skulle äga rum, ett omslag i vädret, som varit vackert i flera dagar; en stark nordvestlig vind och en häftigt sjögång gjorde gjorde det omöjligt för våra linieskepp att agera emot kustbatterierna. Inneslutna rapporter från kapten Wilcox, å Odin, och kapten Digby af kungliga marinartilleriet (hvilka äfvensom de af dem omnämnda officerare af mig särskilt rekommenderas i edra herrligheters välvilliga åtanka) visa imellertid, att de flottan tillhöriga bombkanonslupar från sin position i Streletska bugten underhållit en eld af väldig verkan. Vid dagens slut syntes sakerna i hamnen vara i samma skick som på morgonen; men under natten hörde man starka explosioner, och i dagbräckningen sågo vi att befästningarne på södra sidan stodo i lågor och att de sex öfrigblifna linieskeppen sänkts på deras ankarplatsar, då det af ryska flottan i Svarta hafvet endast återstodo 2 afmastade korvetter och 9 ångare, de flesta helt små. Straxt derefter sågs fienden på den nyss konstruerade bron retirera från södra sidan af hamnen, der alla slottans och armåns förråder, de publika byganaderna och staden Sebastopol äro belägna, till den norra sidan, och efter verkställd reträtt upprifva södra delen af bron och äfven transportera den till nordsidan. Det är mig jjult att för deras beundransvärda förhållande göra alla dem rättvisa, som jag haft äran och lyckan att kommendera under de nio sista månaderna af denna besvärliga kamp, och hvilkas mödor jag förut delade. Med undantag af den landsatta marinbrigaden, som alltifrån början, under Sir Stephen Lushingtons befäl, visat en öfver allt beröm upphöjd tapperhet och aldrig utmärkt sig mera än under de begge sista bombarderingarne under kapten Keppels beläl, har imellertid marinen ej varit i tillfalle att i likhet med sina tappra bröder af landtarmen utföra lysande vapenbragder. Den har dock, midt under de största ansträngningar, som den underkastat sig dag och nNnaft vmundaRrR Anna Lpo