Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1855, sida 2

måen, såg sig nödsakad (hvarföre?) att den 31 Juli sörlagga sitt läger bakom byn Kamezur. När folk utsändes för att utstaka lägerterrängen, stötte de trupper, som dervid tjenade till betäckning, ej långt från nämnde by, på en ansenlig skara fiendtligt rytteri som företog en luragering. Fienden, som utgjorde cirka 500 man, angreps al 2 sotnier liniekosacker under öfversten fursten af Sayn-Witigenstein-Berleburg och drefs tillbaka i sina förskansningar. En ny afdelning Baschi-Bozuks ville i traf kasta sig på furst Wittgensteins venstra flygel men hejdades i sitt angrepp genom en manöver af en afdelning ridande raketartilleri understödd af 2 sotnier liniekosacker. Fienden var betydligt starkare än Ryssarne, men ankomsten af nya ryska trupper, som vid denna tid inryckte i lägret, nödgade Turkarne att draga sig tillbaka i sina lörskansningar. De förlorade 46 fångar jemte 50 hästar och oxar samt enligt ryska kunskapares utsago 6 döde och 20 särade. Å rryska sidan blefvo 6 kosacker sårade. Den 3 Aug. företogo 8 sotnier irreguliert kavalleri och ett ridande raketbatteri under general Baklanow en rekognoscering på norra sidan af Kars. Den 4 i degbräckningen upptäcktes en turkisk konvoj, som eftersaites och upphanns 2 kanonskotthåll från de fientliga förskansningarne, hvarvid 36 fångar och 60 hästar och packåsnor togos. Straxt derpå utryckte ur förskansningarne en betydlig skara kavalleri, men Ryssarne anträdde sin återmarsch utan att förföljas af det sientliga kavalleriet, ehuru detta var understödt af 8 bataljoner infanteri och 6 kanoner. Samma dag återvände general Baklanow i ryska lägret med sitt byte och begaf sig efter några timmars rast ut på ett nytt ströftåg älven på norra sidan af Kars, under hvilket han skingrade ett turkiskt furagerings parti och vid särskilta tillfallen inalles tog 15 hästar och cirka 330 fäkräk. Den 6 förenade sig gen. Baklanow med öfverste Edigarow och följande dagen stötte äfven Ungern-Sternbergs flygande korps till dem. Sålunda stod på anatoliska armens vigtigaste förbindelsepunkter en kavallerimassa af 2000 hästar. Detta var tillräckligt att afskära Kars all tillförsel från distrikten Ardagan och Gel, ehuru ett rykte gick att en afdelning reguliert turkiskt infanteri stod vid Olta, hvilket skulle konvejera den i dessa trakter samlade proviant. Oberoende af dessa operationer lät general Brimmer borttaga eller förstöra grödan på de Kars närmast belägna fält. De för detta ändamål utförda furageringar voro stundom förbundna med mer eller mindre betydliga skärmytslingar. Den 7 anlörde general Brimmer sjelf en furagering framför södra fronten af det befästade lägret vid Kars. Sedan kolonnen kringgått Nischnei Karadschuran, gjorde ryska linierna halt; då oppnade plötsligt fienden ur alla sina batterier med fästningskanonerna en häftig eld. Gen. Brimmer drog trupperna tillbaka utom skotthåll, utförde furageringen och vände tillbaka i lägret; fienden kom icke fram ur sina förskansumgar. Ryssarne sorlorade i denna aflar 32 man och 6 officerare, af hvilka en general, Krukolewky, och en öfverste, Thalgren, sedan dogo af sina blessyrer. Denna kanonad. hvilken ägde rum på södra sidan, gjorde Baklanow och Ungern-Sternberg sig till nytta, i det de framför glacisen af de turkiska förskansningarne, hvilkas artillerister alla hade sin uppmärksamhet riktad på andra sidan, utan ringaste förlust bortsnappade 80 stycken garnisonen tillhörige bo kap-kreatur; fienden oppnade visserligen, när han bemarkte detta, en eld ur sina batterier på den sidan, men då ver det för sent. Den ryska berättelsen söker så mycket som möjligt sörringa batydenheten af den förlust, som blokad-armeåen utanför Kars lidit och ger dervid namnet af en blott furagering åt hvad Turkarne, såsom vi tro med bättre rätt, kallat ett anfall på deras förskansningar.