Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1855, sida 2

vid ingången till den stora salen; men då han hvarken var försedd med hillebard eller någon svart staf, dresvo barnen och de äldre spesog larne mycket skämt med honom. Hans livrå, hvarefter man lätt kunnat taga honom för en af de schweitzare, som handla neel läkande örter, salvor m. m., förmådde ej att skaffa honom tillbörlig aktning bland den törvetna mäng den. Derföre hörde man också utanför, under det markisinnan, hennes husfolk och de inbjudne förrattade sina religiösa ceremonier inne i glassalonen, skämt, skratt och blott högst få gudeliga samtal. Men i det ögonblick presten, don Gregorio, utdelade välsig nelsen, sjönk hela massan på kvä, och det herrskade en så djup tystnad på gården, att man hörde de fromma suckarne från duennorna, som dragit sig tillbaka i något hörn. Såsom hyresgäst var löjmant Patrick närvarande vid gudstjensten; han var ej i uniform, ej heller klädd som gentleman, utan bar den simpla drägten af en peruansk kavaljer. En afton under denna årshögtid stod don Patricio och väntade på, att don Gregorio skulle komma ned, då han hade lust att följa honom hem till hans bostad. Händelsen ville, att markisinnan inbjudit munken till afton. Patrick stod stödd mot muren och betraktade tankfull ljusen, som släcktes ett efter annat i