Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1855, sida 1

och obeslutsamma, hafva utan tvifvel haft sina lyckönskningsbres i ordning åt hvilkendera parten, som segrat, och äro redo att på båda sidorna instämma i framgångens korus. Men, i sanning, deras ställning våcker lika mycket Rysslands som vårt eget förakt. En stat upphör att äga en politik, då den är för svag att fullfölja densamma i handling och Österrike med dess afvapnade arm6er och uttömda skattkammare, eller Preussen, med dess bedragna folk och och trolösa konung, gälla under sakernas närvarande skick icke mer än Bajerns eller Hanovers potentater. — Ännu en lärdom måste denna händelse gilva I Tysklands folk, den nemligen att den ofantliga militärmakt, inför hvilken deras herrskare lågo på knä, var, när allt kom omkring, ur stånd, att på sitt eget område möta sjömakternas trupper eller skydda sin egen fästning och flotta från förstöring. Vi hoppas att en bland frukterna al detta Ryska vapnens nederlag skall blifva att göra de mellersta Europas styrelser mindre anspråksfulla (arrogant) och dess folk mindre underdäniga. Om de äro förslafvade af Ryssland eller Ryskt inflytande, så är dock felet deras eget. Under Europas närvarande stallning, särdeles under det tillstånd af sammanpressning, som herrskat i de flesta länder på kontinenten alltsedan 1848, är Ryssarnes nederlag vid Sehastopol. jemte dess tydliga uttömningar af en stor del utaf deras tillgångar, händelser af den största politiska vigt, ty det visar till solklarhet att Ryska väldet är långt ifrån att äga den makt, som man en gång tillskrifvit detsamma. Ölver hela Östern, från stränderna af Mindre Asien till Indiens gränser, skall detta tal förtäljas, och Sebastopols namn skall återupplifva Frankrikes krigarnamn och förhöja glansen af den Brittiska tapperheten, för hvilka Rysslands horder hafva fallit till föga. Ja, älven i vesterns aslägsna öar, på tusentals mils afstånd från krigets skådeplats, berodde Frankrikes och Englands politiska inflytande på framgången af denna belägring. De hade intet annat val än att fullfölja den och segra eller att afstå från sin rang bland nationerna. Då vi fira denna seger, fira vi alltså framför allt den ökade makt den gifvit Vestmakterna till att försvara civilisationens och frihetens eviga intressen i verlden. De äro berättigade att antaga en stoltare hållning och att föra ett djerfvare tal, ty de hafva visat till hvilka följder detta krigs ansträngningar redan ledt och de äro fast beslutna att dessa uppoffringar icke skola hafva blifvit gjorda sorgafves.