Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1855, sida 1

foro, att ryska fartygen ,Åurora om 44 ka noner, ,Dwina och ,Olivuzza, hvardera om 20, samt transportsartygen ,Baikal och ,lIrtisch hade sågat sig ut genom isen och den 17 (5 April afseglat, medtagande kanonerna, ammunitionen samt alla soldater och tjenstemän, 800 till antalet; om deras bestämmelseort kunde vi emeliertid ej få upplysning. D. 14 Maj anlände jag ombord å mitt flaggskepp till den för eskadern utsatta mötesplatsen under 50 N. B. och 160 O. L.; ,Didot och Pique inträffade samma dag; ,Encounter och -Barraconta hade befunnit sig der alltsedan d. 14 April. Franska fregatten Alceste och Brisk ankommo samtidigt, men en tät tjocka och motvind hindrade mig att före den 20 Maj, då sex af våra fartyg voro samlade, undersöka Akutskaviken. Jag räknade på, att det återstående sjunde snart skulle visa sig, och afseglade till hamnen, bogserad af Dido och soljd af Alceste, som bogserades af Brisk.. Dido, Pique och Encounter inträffade samma afton. Commander Stirling, som ombord å Barraconta hade begagnat tillfället, då tjockan för en kort tid skingrats, för att rekognoscera hamnen, underrättade mig, att inga ryska fartyg voro synliga derstädes. Sedan Amphitrite från Honululu stött till min eskader d. 11 dennes, under det jag satte efter de ryska fartygen i Ochotska hafvet, och jag genom de underrättelser, detsamma medförde, öfvertygat mig derom, att en engelsk-fransk eskader redan befann sig derstades, ändrade jag kurs samt assände Pique, Barraconta och Amphitrite att förstärka sir James Stirlings eskader vid mynningen af Amur. — För att återvända till Petropawlowsk, måste jag fåsta uppmärksamheten derpå, att Ryssarne, efter den allierade eskaderns afsegling förlidet år, arbetat med outtröttlig flit på såstningens försvar; vi funno nemligen, att de med stor skicklighet och mycket arbete uppfort icke mindre än 9 batterier för 54 kanoner medelst sammanbundna, 25 fot tjocka, i na ken neddrifna och med jord fyllda faschiner. Några af batterierna voro omgifne med grafvar, bakom hvilka träd blifvit planterade. Innan befallning från St. Petersburg inträffade om fastningens utrymning, hade man träffat alla möjliga anstalter till vårt emottagande. Jag lät förstöra batterierna, men höll för en hederssak att skona staden, emedan jag vid anryckandet mot densamma ej mötte motstånd. I hamnen Rakovia fann jag en vacker, rysk hvalsäångare om 4000 tons, bärande namnet ,Aian och byggd 1853 i Åbo, Fartyget skulle redan för 3 veckor sedan afgått harifrån till Aian med guvernörens familj och hade då bland annat äfven en ångmachin ombord, ämnad, såsom det säges, till ett der befintligt litet ångfartyg, men afseglingen hindrades i rättan tid genom ankomsten af ett fartyg från min eskader. Då jag fann hvalfångaren öfvergifven och ej kunde finna dess segel, båtar och ankare, lät jag förstöra densamma. Jag beklagar, att jag ej kunnat kommunicera med de från staden slyktade innevånare, ty jag hoppades knnna utverka friheten för tvenne sedan förlidet år hos dem i fångenskap hållne Engelsman Bruce. Enligt en sednare depesch hade amiral Bruce lyckats sätta sig i forbindelse med den till