Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1855, sida 1

— — ——— A—— — I lösa tyglar öfver stockar och stenar, likt försosjda menniskor, som till hvad pris som helst I söka alt vinna försprång. Don Patricio betraktade dem ett ögonblick och skyndade sig derpå att som hastigast skizzera denna lilla grupp af flyktingar, som utgjorde en ytterst lillig scen. -— Hvad gör ni nu? skrek Rosita, blek af rädsla. Ser ni ej, att de komma denna vägen? De äro här inom mindre än fem minuter. Flera skutt, som i samma ögonblick ljödo från dalen, tillslöto plötsligen munnen på henne; hon nedsjönk halit afsvimmad vid löjtnant Patricks fötter. Han lutade sig ut öfver klippan för att se. Han behöfde ej någon kikare sör att kunna sölja händelserna i det drama, som nu uppfördes under hans sötter. Medan rösrarne slyktade, hade en afdelning af de soldater, som voro utsända för att försolja dem, kringgått berget för att afskära dem återtåget. Denna väl utförda manöver förorsokade ett sammanstötande. Elter ett kort betänkande affyrade banditerna sina vapen blindt emot soldaterna, som trängde sig inpå dem; derpå kastade de sig hals öfver hufvud in ibland buskarne och småskogen, som betäcker bergens sidor. Kulorna från deras karbiner hade sårat fle