Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1855, sida 1

verkningen deraf, då ett jordfall af småsten, som rullade rundt omkring honom, ryckte honom ur hans betraktelse. En ung flicka steg ned från toppen af berget och satte fötterna utan urskiljning på klippans lösa stenar, som, hur lätt bon än berörde dem, gled undan och nedrasade under hennes fötter. Denna unga flicka, som tycktes falla ned från skyarna, var Rosita. — Don Patricio! skrek hon och störtade ned till bonom, don Patricio, rädda mig! — Ni här! svarade Patrick, hvad gör ni här på denna aflägsna ort? — Kadda mig, jag besvär er! svarade den unga flickan, i det hon fattade hans hand. Ser ni ej molnet af damm der nere vid ändan al dalklystan? ... der äro de! — Hvilka de? frågade Patricio otåligt. — Rölrarne! svarade Rosita med darrande röst, lägg skyndsamt edra papper tillhopa och lat o:s fly ned till slätten. j Vid ordet röfvare reste sig Patricio, upptog en kikare ur sin ficka och riktade den emot det betecknade stället, der ett moln af damm hvirsla le i luften. Han såg tydligt tre eller fyra ryltare, bevapnade med sablar och karbii ner, jaga framåt för att uppnå bergsstigen. Sträckande sig utefter halsarna på sina hästar, som de starkt sporrade, galopperade de med