Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1855, sida 2

framstår i en ytterst ful dager. I det ögonde tillbaka för den oerhörda kostnaden, eller ock böllo ryska armåen svagare än dess kolonner tycktes utvisa, nog af: man kunde ej komma öfverens om det till grund för Österrikiska konventionsutkastet liggande lIruppantalet. Fransmännens kejsare sorelade liktidigt general Crennerille ett kontraförslag, hvari vestmakterna ville ställa 300.000 man med reserverna. Osterrike gick ej in härpå, åberopade sin financiella ställning, som nödsakade detsamma att så inskränka kriget att Ryssland redan efter första vivdstöt måste stryka flagg. Nu tillkännagaf Fransmännens kejsare sin afsigt att personligen bege sig till Krim. Hela den europeiska diplomatien kom i rörelse. Ingenting skulle dock hasva förmåit kejsaren att uppskjuta resan, om ej kejsar Frans Joseph då hade skrifvit till Napoleon HI ett egenhändigt bref, deri ban uttalade sitt fasta beslut att städse gå med Frankrike, på samma gång, som han skildrade farorna af en resa till Orienten och tillade att ,Napoleon III nu tillhörde icke blott sitt eget land, utan jemväi hela Europa. En kurir öfverbragte derjemte den 29 Mars till general Crenneville en af salttygmästeren v. Hess utarbetad salttågsplan, stödd på det franska kontrasörslagets truppantal, samt innehållande alla utförandets detaljer jemte medel att transportera mjelptrupperne genom Osterrike till nedra Donau. Åannu samma dag förelades detta utkast kejsaren i tuilerierna. Efter genomseendet deraf frågade Napoleon, om detsamma vore att betrakta såsom ett blott utkast eller som en desinitif sförpligtelse å Österrikes sida. På general Crennevilles svar, att hans regering betraktade samma som definitift bindande, så snart det erhållit form af en militärkonvention, uttalade kejsaren sin höga belåtenhet samt åtog sig att för denna plan äfven vinna engelska kabinettet. Emellertid öppnades, på Rysslands tillstyrkan, konferenserna den 15 Mars; Ryssarnes fredliga afsigter afhöllo Österrike ifrån att underteckna förslaget. Österrike ville, genom moderation, öppna för Alexander vägen till en ärofull fred. Men då det visade sig att moderation hos Ryssarne hade motsatt verkan, så sammankallade grefve Buol d. 22 April herrarne Drouyn de Lhuys, lord J. RusI sel och den turkiske ministern för utrikes ärendena till en konferens, deri han förelade dem utkastet till l ett ultimatum, som Österrike ville ställa till Ryssland, och tillade dep försäkran att, om Frankrike och Eng-— land gillade detsamma, så skulle Österrike, för att gif va mera vigt deråt i Petersburg, genast undertackna militärkonventionen. Då Frankrike och England detta oaktadt icke ingingo på Österrikes propositioner, så stannade konventionen vid blotta utkastet; men Österrikes militärorganisation är dock sådan, att detta, oaktadt den partiella afväpningen, fjortoa dogar efter afslutandet kan träda i verkställighet. l ENGLAND. Sir Charles Napier har i Morning Advertiser gilvit offentlighet åt en del bref, som i fjol blifvit skrifna till honom af den dåvarande sjöministera Sir James Graham, hvilken herre, sålunda blottad för allmänheten, blick, då Sir Charles skickades med flottan till Östersjön, talade Sir James vidt och bredt om de underbara bragder, som den tappre amiralen skulle utföra. Knappt hade flottan lemnat Englands stränder, förrän Sir James skref till amiralen bref, som lade honom allvarligt på sinnet att icke angripa de stora ryska sastniugarne, ja, föreskrefvo honom uttryckligen att undvika hvarje icke väl öfverlagdt företag, och i hvilka det ideligen upprepades, att hans första skyldighet bestod i att veta att sätta sig öfver folkets skrik och att göra hvad som var godt, tillochmed vid äfventyr att anklagas för att hafva gjort hvad som var illa. Sir Charles svarade i samma ton och förklarade att, för att taga Sveaborg, behöfde han kanonbåtar och bombarder, äfvensom en betydlig landstigningskorps. Af allt detta skickades honom intet och han uträttade intet. Denna korrespondens varade ända till slutet af Augusti, och Sir Charles ställde sig till ef terrättelse de råd och föreskrifter den innehöll. I Oktober ändrade Sir James plötsligt språk och började skrubba upp Sir Charles för det han icke gjort hvad som han rådt honom att icke göra samt gaf honom del af general Niels rapport rörande möjligheten af ett anfall endast med flottan. Slutligen entledigade han honom från befälet öfver flottan på sett nästan skymsligt sätt. Då nu utgången af anfallet på Sveaborg rättfärdigat Sir Charles begäran att man skickade honom kanonbåtar och trupper, beslöt den gamle amiralen att offentliggöra de bref han bekommit från Sir James Graham. Dennes vänner påståj att deras offentliggörande varit ogrannlaga, enär de varit konfidentiella; men detta påstående är alldeles ogrundadt och åsyftas dermed sannolikt endast att intaga allmänna opinionen emot Sir Charles. Detta har dock hittills icke lyckats, utan är allmänna tanken den, att Sir James Graham bär skulden dertill att östersjökampanjen i fjol var utan nytta och att han handlat ytterst orättvist emot en man, som han ansåg aldrig skulle våga att vädja till offentligheten emot honom. FRANKRIKE. En allmän statistisk kongress har öppnats i Paris den 10 dennes. Vid tillsallet hölls ett lämpligt tal af Rouher, minister för handeln, åkerbruket och allmänna arbeten. De flesta lander i Europa äro representerade vid denna konoresg.