Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1855, sida 2

tvislade den unga peruanskan alldeles icke, att don Patricio dock slutligen skulle komma att älska henne. Det högst kränkande emottagande hon rönt af honom, betog henne ej modet; hon tillskref det en naturlig stolthet hos en kavaljer af förnäm börd, som från sin höga ståndpunkt ser ned på mängden. Genom att utspeja hvartenda af hans steg, skaffade hon sig underrättelse om de minsta händelser och omständigheter i hans lif här på stället och Lil lofvade sig sjelf, att hon nog skulle begagna sig derutaf för att ännu en gång våga visa sig inför honom. . Tidigt i verksamhet, som sjömännen vanligt: vis äro, och med den egendomliga insigt, som engelsmännen hafva till att välja rätta tiden och stället för sina utflykter, begaf sig Patricio gerna åstad vid dagens inbrott, för attstudera Limas omgifningar, både som målare och Som dyrkare af naturvetenskaperna. Han visste, att under equatorn, der en evig sommar herrskar, har blutt våren förbehållit sig de flyktiga stunder, som ligga mellan natten och soJens fulla framträdande; i detta ögonblick uppstiger en gulaktig rök från bergens toppar, och I jorden, som daggen vederqvickt, är behaglig att vandra på, Foglarna sjunga så gladt, att menniskan glömmer alla sina bekymmer och med tillförsigt blickar in i den glädjestrålande