Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1855, sida 2

na summa blifvit af Ryssarne använd till sastningens försvar, så ligga, anläggningskostnaderna inberäknade, omkring 4000 miil. francs, det är 2000 mill. rdr bko, nu begrafna under Sebastopols ruiner. Antalet af de menniskolif, som här gått förlorade, är i förhållande till dessa summor, och torde väl, å ömse sidor, kunna beräknas till öfver 200.000. Så mycket har det kostat att åter reducera Sebastopol till några nakna klippor, hvilket väl snart blifver dess öde! Betraktaren kan ej, vid denna anblick, låta bli att sörja öfver den menskliga dårskap, som kan finna det förnuftigt, att på detta sätt förstöra krafter, hvilka använda för civilisationen kunnat bära de rikaste frukter. Hade t. ex. kejsar Nikolaus i st. s. att byega Sebastopol, tänkt på utvecklingen af sitt rikes materiella tillgångar, något hvarför han ej var likgiltig, emedan detta på samma gång ökade hans egen makt, så hade han i stället for en fästning kunnat hafva Ett tusen svenska mil i jernvagar anlagda genom sitt land, För de summor kriget nu kräft, hade otaliga materiella krafter kunnat göras fruktbringande, och följden af allt hade blifvit, att Ryssland stått då såsom nu, utan en sjösastning på Krim, men genomskuret af kommunikationsanstalter, lika blomstrande af välmåga, som det nu är utarmadt och betryckt. IIvilketdera Ryssland hade då varit mäktigare: det anda till tänderna beväpnade, eller det sin jord fredligt odlande, om det ock ägt ett ganska svagt s. k. försvarsväsen. Det hade varit kejsar Nikolaus nyttigt, att sjelf få inhemta den dyrbara och smärtsamma lärdom, som Sebastopols fall har gifvit hans efterträdare, den lärdomen nemligen, att hans krigspolitik var grundfalsk, såsom icke blott verkande fördersligt på andra för Ryssland främmande stater, utan ock förstörelsebringande för Ryssland sjelf. Hade nemligen ej Ryssland med sina militarrustningar stått hotande mot Europa, så hade denna verldsdels mindre steter icke behöft å sin sida upprätthålla s. k. ,försvarsvåsen, som hardt när ruinerat åtskilliga af dem. Visserligen är det troligt, att för tillfredsställandet af det monarkiska styrelsesättets små passioner ett militärväsen under alla förhållanden hade kommit att äga rum i Europas flesta länder, men det hade dock ganska säkert blifvit mycket modifieradt, särdeles om Frankrikes och Englands rivalitet hade uppI hört. Huru annorlunda hade ej Ryssland, huru annorlunda hela Europas utseende varit, om Rysslands kejsare ställt sig i spetsen för fredliga yrken till sitt lands civilisation, i st. f. att gora sig till hetman för roslystna kosacker! Huru mycken blodsutgjutelse, huru många tårar, huru mycket elände hade då icke uteblifvit! — I sanning: kejsar Nikolaus borde nu vara närvarande och betrakta sitt verk. Den lärdom, så enkel och hvardaglig men dock så mycket förbisedd, hvilken vi här antydt, den nemligen att det är långt klokare och rättare af menniskorna att lefva i fred än satt slå ihjäl hvarandra, framstår aldrig krastigare och klarare än just under kriget. Det I är ock derföre vårt fasta hopp, att slutföljden af kriget skall blifva densamma som vi nu velat draga af Sebastopols intagande, nemligen en allt lifligare och fastare öfvertygelse om krigets dårskap och fredens välsignelse. Utan att tro I att det tusenåriga riket derför genast förestår, tänka vi oss likväl, just på ofvannämnda grund, att det närvarande kriget utgör en högst vigtig kris i menniskoslägtets utvecklingshistoria, I och att efter dess slut — sedan Ryssland blifsvit kufvadt — en ny och sannare civilisation, med andra, rigtigare rättsförhållanden, skall inI träda. Sebastopols fall har varit ett vigtiat moI ment i denna kris, och underrättelsen derom I har således ej kunnat annat än framkalla den lisligaste glädje, icke såsom en yttring af gammalt nationalhat, utan derföre, att härigenom vägen till det slutliga målet, till ett bättre krättstillstånd i verlden, förkortats. A ——U— —