Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1855, sida 1

des utan i II HH I 4 I invändning; de erhöllo oinskrän makt öfver allt det öfriga presterskapet; der stiltelser utvidgades och emheten förökedderas inflytande hos hofvet och i alla förnän familjer var omätligt. Mot slutet af 1834 h. de antalet af jesulter i Neapol vext till ett ai tal af 600, hufvudsakligen tillfölje asinslyttnir från sardinska staterna. Den kanal, geno hvilken de förnämligast stodo i förbindelse me regeringen, var öfverste Agostino, konunger sekreterare. Men ej nöjde med detta inflytar de, sträckte de handen after åtskilliga kronar soch suveranens företradesratt gheter, i synner het i kyrkliga ärender, och började sprida l: ror af sådant syfte. För att motarbeta dess försök, tog regeringen sin tillslykt till presser började intaga en vaksam stallning gentemc jesulterna och undertryckte deras tidning Ci rilla Calholica, i hvilken åtskilliga frågor, blan andra den orientaliska, blifvit diskuterade p ett satt, som skulle stöta den förre polismini Sstern Pecchereda för hufvudet. Fäderna an. y klagade regeringen för otacksamhet och bränn märkte neapolitanska polisen såsom ett vida för hatligare plågoris än inqvisitionen. Deruti ha de också jesuiterna utan tvifvel rätt. Vidar togo de, i den heliga stolens intresse, parti sö vestmakterna mot Ryssland. Nu tyckte rege. ringen, att det gick för långt; polisen befallde: ej blott hindra cirkulationen, utan äfven tryck. ningen af Civilla Catholica, och man började misstänka jesuiterna för hemliga förbindelser med Frankrike. Så stodo sakerna sistlidne April, när signor Silvestri, förste polissekreteraren, densamme, som förde processen mot baron Poerio och hans vänner, en vacker dag besökte det förnämsta jesuiterkollegict. Han uttryckte sin önskan att åstadkomma en försoning mellan regeringen och jesuiterna, men förklarade. att det enda sätt, hvarpå detta kunde ske, vore, att de sednare undertecknade en skrift, som skulle hållas strängt hemlig, och i hvilken jesuiterna skulle erkänna sig hylla absolutismens grundsatser och förbinda sig till den blindaste undergifvenhet under konung Ferdinand. Efter någon öfverlåggning beslöto fåderna underteckna dokumentet, men knappt var detta i polisministerns händer, sörran det lemnades ull kongl. boktryckeriet, och inom kort voro kopior spridde i provinserne och dokumentet aftryckt i åtskilliga af kontinentens tidningar, bland andra Independance Belge. Denna trolöshet verkade såsom ett åskslag på jesuiterna. De sökte samla så många kopior som möjligt, och jesuitergeneralen sjelf fördömde dokumentet, i det han förklarade, att fäderna af Jesu orden ej befatta sig med politik eller föredraga någon viss styrelseform. Sådan ar i korthet historien om osamjan mellan regeringen och jesuiterna. Den har blifvit af desto större vigt, som den ledt tll misshalligheter med pålliga styrelsen — misshålligheter, som monsignor Pizarro, i egenskap af Hans Helighets sändebud i Neapel, nu skall försöka bilägga. Det är emellertid ett dåligt tecken, att han redan blifvit förolampad af polisen. Jesuiternas nuvarande ställning i Neapel är allde!es motsatsen til hvad den var 1849 och nästföljande år. De hafva sett sitt mönsterseminarium, som bestod al eliter från konungarikets biskopsstift, indraget. Många förnama familjer hafva af fruktan för regeringen tagit stna barn från det af jesniterna förvaltade adelsgymnasiet och detta med svårighet kunnat hållas vid lif. Deras skolor och undervisningsböcker äro underkastade sträng granskning, och äfven de utvärtes hedersbetygelser, som religionen i detta fromma land åtnjuter, förnekas dem. Ingen militarisk ståt får utvecklas vid deras processioner, och de hafva nästan blifvit ett åtlöje för folket. FRANKRIKE. Rörande det nya mordförsöket — om man så kallar en galnings planlösa företag — halva vi redan i UIndey. belge af d. 10 en del detaljer, som dock innebara — —— 2 ERE me 2 42 2 Fe