Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1855, sida 2

ägra af de vigtigaste, genom vetenskapen funna medel för belsans bevarande. Populär framställning af d:r L. 4. Soldin. (Forts. fr. N:o 206.) Ifrån astraden och dylika ställen sprider sig ätt nog genom förruttnelse bildade, illaluktanle, skadliga luftarter. Till sorekommande af lessas spridande i boningar, och sör att åstadcomma deras förstöring, hafva vi redan tillådt, att lustvexlingen emellan sådana ställen och den yttre atmosfären bör ske genom ra nar med trådkolpulver. Men icke nog härmed, vi hafva ock medel att i mer eller minre mån förekomma, det luften på sjelfva afträdet, i portgångar o. s. v. blir förorenad, och sker detta genom att bestro det, som håller på att förruttna, med kolpulver, gips eller genom att begjuta det med jernviktriolslöning. Haraf vinner massan dessutom i värde såsom gödningsämne, synnerligen genom gipsen. Att äfven jernviktriol verkar så, inser man lätt. Svafvelsyran, som finnes uti densamma, förenar sig nemligen med den vid förruttning bildade illaluktande men för gödningen vigtiga luftarten ammoniak; den nya föreningen, det vill säga den svafvelsyrade ammoniaken, är ej luftformig, således ej flyktig såsom ammoniak, utan qvarblifver uti gödningsamnet samt utföres på åkern. Att kol verkar såsom ett medel att föröka gödselns värde, se vi af Turners kemiska analys. Han fann nemligen, att en stor del utaf den luftformiga ammoniak, som från underlig: gande förruttnade ämnen strukit genom kolpulver öfvergått till en ännu högre grad af förruttning: det vill säga, blifvit förvandlad från den plantorna till näring tjenande luftarten ammoniak till saltpetersyra. Denna sednare qvarblisver alltid i kemisk förening mee någon kropp utaf motsatt egenskap och bidrager att på åker och äng förkofra vextligheten. — Som nämndt är, bör man till förekommande utaf skadliga luftarters spridande samt för att förhindra en förlust i gödselvärde, beströ det, som håller på att ruttna, med gips eller kolpulver. Man kan ock begjuta det med en jernviktriollösning, hvartill man, enligt Martins, tager 10 gånger så mycket vatten som jernvätriol. Till läggas måste dock, att, enligt Martins (men ej enligt Österlen), är jernviktriolens förmåga att i mera eller mindre mån förekomma ohelsosam luft ej säkert bevisad. Enligt Österlen äger allt kol den här ifrågavarande förmågan; men de flesta försöken hafva blifvit gjorde med torfkol, som blifvit befriade ifrån svafvel och trädsyra samt med konst sammanpressade. Dock har det visat sig, att sådant torfkol är ej så tjenligt som trädkolpulver. Den redan nämnde d:r Stenhouse har äfven uttänkt ett medel, som, om det användes uti fria luften och efter behof hos sjuka, troligen i många fall kan förebygga smitta. Det hela är en med tagel eller dylikt fodrad samt med sammet beklädd tunn kopparram med kanter af bly, hvari sitta tvenne fina metalltrådnät, ett på hvardera sidan, 3— tum ifrån hvarandra. Dessa nät, likasom ramen och kanten, måste vara på galvanisk väg sörsilsrad eller, hvilket är ännu bättre, förgyld eller öfverdragen med platina på nyss nämndt sätt. Ramen har utomdess en öppning som kan lufttätt tillslutas. Genom denna öppning införes nyss glödgadt kol, som blifvit pulveriseradt. Det hela skall hafva en sådan form, att metalltrådnätet, hvari kolet befinner sig, noga sluter sig till munnen och näsborrarne, och appararaten bör vara I tom på hvarje sida bredare än munnen. — Dylika inrättningar, dock ej fyllda med kol, samt vanligen eller alltid fsörsedde med mera än två metalltrådnät, voro kande förut, kallades respiratorer och användes mycket uti Sachsen synnerligen på professor Bockes i Leipzig tillrådan af personer, som ej tålde kall luft, för att uppvärma den luft man uti kyla inandas. Den utandade luften upp: värmer nämligen metalltrådnaten som uti sin tur åter uppvärma den luft, som inandas. Att såväl en sådan respirator, som vår om vi så få säga kolrespirator bör noga och tätt kunna be: täcka näsan och munnen, förstås utaf sig sjelst. Den kan qvarhållas uti detta läge genom ett elastiskt band, som är sastadt vid respiratorn och kränges öfver kindben och nacke. Det Uli kolrespiratorn begagnade kolet skall ofta ut