för klostret San Antonio, försvann på astonen den 4 Oktober. I Civita-Vecchia förlorade man hans spår, och hans mor anade med en rysning att han inskeppat sig till Frankrike. Hela Rom deltog på det lifligaste i familjen Feraldis sorg. Folk i tusendetal väntade vid klosterporten på läkaren då han kom från Tolla. I alla sockenkyrkor anställdes förböner; klostret S,polle vive ålade sig de aldrasträngaste botöfningar; kapucinerna sände med stor pomp och ståt till klostret deras staty af den heliga Jungfrun, som räddat så mångfaldiga sjuka; flera kyrkor erbjödo sina reliker; i bvarje familj höll man bön för Tolla, liksom hade hvar och en af dem ett barn, som sväfvade i lifsfara. För att ersätta Amarella, som ej mera återvände, uppehöllo sig fyra beslöjade nunnor beständigt i den sjukas cell och lika många systrar tjenstgjorde utanför. De stackars systrarne underkastade sig gerna alla dessa ansträngningar, hvilka voro för dem så nya och så ovanliga. Efter deras löfte fördömde till en evig sysslolöshet mellan böntiderna, voro de alltför lyckliga af att komma att använda denna skatt af verksam menniskokärlek, som är nedlagd i hvarje qvinnobjerta. Emellanåt måste en eller annan af dessa sjukvakterskor lemna rummet för att gifva sina tårar fritt