Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1855, sida 1

Mackekzie -position. Under denna återtågsrörelse sörblefvo de allierade overksamme och inskränkte sig till att med sina skyttar besätta Tschernajas stränder och den oss förut fråntagna redutten på telegrasberget. Dermed var striden slutad. Den eldiga ifver, som under densamma ådagalades af alla våra trupper, skulle utan tvifvel haft ett lyckligt resultat, om general Read ej företagit det förhastade detaljanfallet, i stället för det som jag haft för afsigt göra, i förening med hans och generallöjtnant Liprandis trupper, omedelbart understödd af hufvudreserverna. I slagtningen deltogo blott en stor del infanteri och en afdelning fot-artilleri; hvad kavalleriet angår, så kunde det, i anseende till terrängens beskaffenhet, ej användas i den egentliga striden, och blott en ringa del af detsamma var en kort tid i elden. Trupperna stredo med exemplarisk tapperhet. Insanteriet aslade denna dag prof på det mest lysande mod, besegrade under den mördande elden dubbla hinder (floden och kanalen), utdref förnyade gånger med bajonetten den till antalet vida öfverlägsne motståndaren ur starka positioner, och befästade, efter terrängen skickligt afpassade, förskansningar. Artilleriet opererade, oaktadt sin jemförelsevis ogynnsamma ställning, med mycken framgång; mer än en gång bragte det de fiendtliga batterierna, hvilka voro uppförda på de terrängen beherrskande höjderna, till tystnad och tillfogade det fiendtliga infanteriet stor skada. Alla anförarne, från de högste till de lägste, gåfvo ett utmärkt exempel på den högsta oförskräckthet och sjelfförsakelse. Tyvärr hafva många af dem fallit offer för dessa upphöjda känslor. — Bland antalet af de tappre, hvilka denna dag beröfvats armåen, befinna sig: chefen för 3:dje infanterikorpsen, general adjutant Read; general-adjutanten baron Wre wsky dödades vid min sida af en kanonkula, sedan kort förut en häst blifvit honom undanskjuten, hvarvid han sjelf erhöll en kontusion; vidare stabschesen för 3:dje insanterikorpsen, generalmajor Weimarn. Så rade blefvo: befälhafvaren för 5Ö te infanteridivisionen, generalmajor Wranken (lyckligtvis blott lätt i handen); de båda brigad-befälhafvarne för denna division, generalmajorerne Prosskurjakov (farligt) och Tulubjew, samt besalhafvaren för 17:de infanteridivisionens första brigad, generalmajor Gribbe. Kontusioner erhöllo: chefen för å:dje artilleridivisionen, generalmajor Hagman (farligt i hufvudet), befalhafvaren för 12:te insanteridivisionens 2:dre brigad, generalmajor Le wu ski; å:dje insantekorpsens öfverqvartermastare, genaralmajor Grotenfeld (för hvilken tvenne hästar undanskjötos), och chefen för 12:te insanteridivisionens I:a brigad, generalmajor Ogar ew. — För artilleristabschesen, generalm. Kryschanowsky blef en häst undanskjuten. Vår förlust är mycket ansenlig. Äfven fienden led en kännbar förlust. Under slagtningen den 16 hafva alla armåens grader, ehuru det ej behagat Försynen att förläna dem seger, uppfyllt sin skyldighet med den för ryska arm6en egendomliga hederskänslan, hvilket jag anser för min heliga pligt att härmed intyga inför min allernådigste kejsare och herre. Samtidigt med ofvanstående berättelse har furst Gortschakoff äfven insänt sin operationsjournal öfver händelsernas allmänna gång från d. 14 till d. 18 Aug. Hvad som derur blifvit meddeladt i S:t Petersburgs tidningar är egnadt att stärka de förhoppningar man fattat att snart åtminstone den södra delen af Sebastopol skulle falla i de allierades händer. Belägringsarbetena synas göra betydliga framsteg och garnisonen i Sebastopol fortfarande lida icke obetydliga förluster. Till en början sammanfattande sakernas tillstånd i allmänhet, förmäler den ifrågavarande berättelsen, att den fiendtliga elden under tiden från den 14 till den 18 222 — —— för klostret San Antonio. försvann nå aftanan