Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1855, sida 1

kad af blod: hon hade under den sednaste veckan öfver tjugu gänger haft näsblod. Åmarella betraktade denna sorg och förtviflan på samma sätt som en skicklig handtverkare betraktar det arbete, vid hvilket han skall lägga sista hand. Hon visste ej af något medlidande; hon berättade skoningslöst allt hvad nou visste om Lellos bedrägeri och tillade en mängd drag af sin egen uppfinning: hon lät henne se honom sittande glad och sorglös, omgifven af sina alskarinnor, hvilka han roade med att uppläsa Tollas sorgliga bref. Hon slutade med att be Tolla om sitt afsked och lemnade henne bresvet. Tolla satt nara en timma med detta olyck saliga bref i handen: hon stirrade derpå utan att låsa det, låste det utan att förstå det. Hon vände det i handen och lekte dermed såsom ett barn leker med en kuis. Hon gaf icke ens akt uppå att stilen ej var Lellos. Klockan sex underrattade man henne, att hennes mor väntade henne vid samtalsgallret. GÖresvinnan, liksom något lugnad vid åsynen af Tollas underbara resignation, berättade henne allt hvad hon visste. Hon meddelade henne innehållet af Lellos bref, de åtgärder kardinalen och markisinnan vidtagit, öfverstens asslag, Lellos svar, hvilket Rouquette dikterat