Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 2

rekommande förbränningen beror nemligen likasom till stor del förruttnelsen på det förbrinnande eller sorruttnande ämnets förening med en af luftens beståndsdelar, som kallas Syrgas, hvarvid lustarter bildas, som tjena plantorna till näring medan det som håller på att förstöras fortfarande minskas. Sker förbränningen under en otillräcklig tillgång af syrgas, eller sker törruttnelsen under vanliga förhållanden, bildas ohelsosamma, till en del illaluktande luftarter, som i beröring med luften kunna ännu ytterligare sörbrinna eller förruttna, likasom vi redan sett, att den rök, som förorsakas genom ett i ljuslågan hållet jerntrådsgaller kan antandas. Genom en sådan ny sörbränning eller förruttnelse bildas andra luftarter, som under vanliga förhållanden äro oskadliga. Isrågavarande djurs förruttnelse skedde nu hastigare genom den rikliga tillgång på syrgas, som foresanns i det dem omgifvande träkolpulvret; utomdess blefvo de dervid bildade illaluktande skadliga luftarterna under det de struko genom kolpulvrets ofantligt många med mycket luft fyllda mellanrum, än ytterligare förbrände, hvarigenom bildades omärkbara och oskadlise luftarter. Häraf följer att groft pulreriseradt tråkol år ett medel att förekomma skadliga luftarters spridande ifrån kyrkogårdar, nallmansställen och dylika platser, om dessa betäckas två till tre tum hågt dermed. Vi antaga att under vanliga förhållanden detta i stort är outförbart samt troligen äfven obehöfligt, om nemligen alla försigtighetsmått rörande hyrkogårdar och nattmansställen iakttagas. I mindre skala deremot, såsom t. ex. på eller i familjegrafvar eller på någon mindre kyrkogård, som är belägen inuti en stad, kunde betäckandet med kolpulver vara på sin plats. I sednast nämnde fall är det rent af nödvändigt, om man vill i någon mån förekomma en mängd sjukdomsanlag hos grannskapets innevånare. Så har man t. ex. i London och andra engelska städer funnit att då den Asiatiska koleran der härjar, hemsökas närmaste trakter kring kyrkogårdarna mycket svårt deraf. Vi nedgräfva årligen otroligt mycket träd i likkistor. Skulle vi, liksom mångenstädes uti Italien, ej bandla klokare om liken nedgräfdes utan kista? I detta fall kunde vi använda trädet och kostnaden, som besparades, till anskaffandet af kolpulver, för att dermed i mer eller mindre mån skydda de lefvande för skadliga utdunstningar ifrån de döda. Frågan angående likens begrafning utan kista må nu af förnuftet besvaras med ja eller nej; så mycket är säkert att om frågan äfven besvaras med ja, så är saken dock under våra förhållanden nåstan omöjlig att utföra, tillfölje af folks enfald och fördomar. Alldeles omöjligt vore det dock icke; ty vi se i England att der i nyaste tider bildats föreningar, som tillochmed vilja återinföra liks förbränning och äfven utföra det. Till allt detta måste en gång för alla anföras att det är bäst om trädkol, som begagnas till luftens rening, ofta utbytas emot sådant som nyss varit glödgadt. Kostnaden såväl härför som öfverhufvud för kolets användande till luftrening bör ej blifva stor, ty kol gör ju gagn då det glödgas, och kan dessutom enligt Turners analys begagnas som bränsle uti en väl inrättad kakelugn. (Forts.)