Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 2

clorets begagnande till snabblekning. Arbetarne i kemiska tandsticksfabriker äro genom inandningen af phosphor-ångor utsatta för helsoskadliga följder af mångahanda slag bland hvilka, enligt de undersökningar vår utmärkte landsman professor Magnus Huss gjort i ämnet, förekomma stor svaghet i armar och ben, hastigt påkommande och öfvergående kramp I samt en känsla i huden, liknande den, som åstadkommes af en myras krälande. Utomdess är det ej sällsynt, att delar af käken bortdomna tillsölje ef inandning utaf ifrågav. ångor. De nämnda skadliga inflytelserna och många andra kunde undvikas, om till tändsticksberedningen blott sådan phosphor begagnades, som förut varit under några dagars tid starkt upphettad — naturligtvis under sådana förhällanden, som ej åstadkomma denna eldfängda kropps förbränning. De af sådan phosphor beredda tändstickorna behöfva visserligen en något starkare rifning emot en råare (d. v. s. mera kornig) yta än andra för att antändas; men de äro ock mera helsosamma än dessa andra att hafva i boningsrum. Personer som äro nödsakade att se ett bländande färgadt eller ifrån någonting blankt äterkastadt starkt ljus, skola bära — dock blott så länge de äro utsatta för nyssnämnde skadlighet — glasögon af mycket godt, alldeles glatt ljust azurblätt eller måhända något grått fårgadt glas. I ett af författaren till denna artikel för någon tid sedan utgifvet arbete med titeln ,Den friska menniskans lif och helsovård anfördes i enlighet med Österlens och andras uppgifter, att äfven det goda glatta gröna glaset har samma skyddande egenskap. Detta är dock icke rigtigt; ty det ljus, som går iI genom någonting grönt fargadt, är alltid oI fördelaktigt för ögat då deremot ljuset som återkastas från något grönt inverkar välgörande på synförmågan. Vid stålnålars slipande är det vanligt att dammet från slipstenen angriper arbetarens bröst och grundlägger farliga bröståkommor; detta kan förekommas genom en pustinrättning, som bortpustar dammet ifrån den arbetande. Denne sednare kan dessutom genom starka jernskölder skyddas emot den i annat fall förbandenvarande faran att blifva skadad eller ihjälslagen om en slipsten springer, hvilket lätt nog kan ske genom centrifugalkraften. Håller man ett jerntrådsgaller uti en ljuslåga, så är denna liksom afskuren. Under gallret är låga, ofvan om gallret rök, hvilken med en brinnande papperslapp lätt kan antändas. I stenkolsgrufvor finnes ej sällan blandad med den vanliga luften en luftart, som har till sammansättning och egenskaper stor likhet med lysgas. Kommer en grufarbetare med sitt ljus i beröring med ifrågavarande luftblandning, kan en antändning, åtföljd af en ödeläggande explosion, derigenom ega rum. En verldsbekant engelsk kemist vid namn Davy har upptäckt ett skyddsmedel häremot, som består deri, att man omgifver bergsmannens lampa med ett mycket tätt jerntrådsgaller. Antändes den eldsangda luften genom en sådan lampa, blir antändningen afbruten genom jerntrådsgallret, likasom vi i ljuset sågo lågan deraf afskäras. Bergsmannen kan lätt märka om det någonstades slnnes antändbar luft; ty då blifver ljuslågan i den med jerntrådsnatet omgisna lampan (Davys säkerhetslampa) endera förstorad eller på olika vis färgad. Bemärker grusarbetaren sådant, bör han straxt allägsna sig. I annat fall tager hans helsa mer eller mindre skada af den inandade ohelsosamma luften; dessutom utsätter han sig för faran att lampan slocknar. Också för detta fall har Davy uttänkt ett medel, i det han uti säkerhetslampan omgifvit veken med en spiralformigt vriden platinatråd, som efter vekens slocknande fortfar att uti ifrågavarande brännbara grufluft rödglöda, hvarigenom arbetaren ser så mycket att han kan finna återvägen. Den rödglödande platinatråden påtänder ej denna skadliga luft, ty dertill erfordras närvaron af en lågande eller hvitglödande kropp. Den bekante engelske kemiske sabrikanten J. Turnbull strödde i en trälår ett nägra tum tjockt lager af träkolpulver och lade derpå tvenne döda hundar, hvilka betäcktes med ett lika djupt lager af sådant pulfver. Kistan fick stå öppen uti Turnbulls laboratorium under 3 års tid, hvarefter dess innehåll undersöktes, då det befanns, att nästan blott benranglen voro qvar. Hundarne hade således ovanligt hastigt förruttnat. Under de ifrågavarande 6 månaderna förmärktes dessutom uti laboratoriet alldeles ingen lukt. D:r Stenhouse blef af Turnbull härom underrättad, och Turner, Stenhousees lärjunge, gjorde med anledning häraf ett dylikt försök med tvenne råttor och en katt, hvilket förde till samma resultat, så att det numera är en bevisad sanning att tråkolpulver befordrar förruttnelse och kan förhindra de van