Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 2

verlagg derom med den ryska damen, som är i komplott med dig. — Hon är ej i komplott med mig, eccellenza, hon är ... — Jag bryr mig tusan om hvad hon är. Har du talat med kammarjungfrun? — Ja, eccellenza, i går afton. Hon lemnar klostret, om man vill lofva henne en hemgift. — Lolva henne tusen scudi, och laga att hon går på ögonblicket. Du skall oförtöfvadt föra henne hit. Denna summa af tusen scudi kom Amarella att tänka efter. För några få hundra francs skulle hon genast hafva gått, men nu fann hon att tusen scudi blott var en måttlig betalning för att gå öfver en dörrtröskel. Sädant är bondsolket: bjud dem fem francs för ett skåp, och de slå genast till; men bjud dem femtio, så begära de hundra, och låta ej afpruta det ringaste — du har då sjelf fått dem att tro, att i skåpet förvaras en skatt. Den stackars Cocomero gick hvarje dag till San Antonio, men ännu den förste Oktober, efter sju och trettio dagars underhandlingar, hade han ej kommit ett steg längre. Hela denna tid använde grefve Feraldi för att söka omståmma Lello, ty sedan han insett att intet var att uträtta med öfversten, trodde