Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 2

han gjort för att förmå henne att lemna det. Grefven beklagade sig öfver att man på ett så skandalöst sätt offentliggjort hans bref af den 11 Augusti; Lello klandrade till svar härpå dem, hvilka varit nog indiskrete att låta hans onkel läsa hans bref. Under loppet af dessa förhandlingar, vid hvilka Lello dref sin oredlighet still gränsen af osörskämdhet, förnekade sig grefvens mildhet och måtta ej ett ögonblick. Hur många osanningar han än måste gendrifva, yttrade han dock aldrig ett tvifvel om Lellos uppriktighet; den mest uppenbara oredlighet och falskhet behandlade han som villsarelse och oförstånd ; han förutsade att de lätta moln, hvilka lagt sig mellan honom och hans måg, skulle skingra sig vidminsta vindkast; han undvek både af artighet och klokhet att alltför mycket blotta Lellos orätt, och han aktade sig noga för den ringaste hänsyftning på det lif han förde i Paris. Dessa bref, skrisna under känslan af den djupaste sorg och den rättvisaste harm, började alla med: Min käre Lello Coromila, och slutade med: Er tillgifne tjenare och vän. Lello å sin sida började likaledes med: Min käre Grefve) och undertecknade sig: Vostro affettuosissimo servo ed amicoTolla hörde hvarken talas om brefven eller svaren.