Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 2

Styckogods. (Meddeladt,) En olyeklig kalf. Vid ångf. yllands ankomst för!. Tisdag ådrog sig en passagerare allas uppmärksamhet och deltagande Förskräckligt mager och ännu synbart lidande af sjösjukans följder, stod i fören af fartyget på sina fyra darrande ben en varelse på intet sätt skapad för sjölifvets besvärligheter. Denna varelse var en kall, ett f. d. vackert racedjur, som sjögången och den sura mjölken om skeppsbord gjort till bvad han var: ett temligen försigkommet benrangel. Helt förundrad öfver att någon kunnat falla på den iden att importera ett sådant tjurämne, blef jag ännu mera förundrad öfver följande samtal, som fördes mellan åtskilliga personer i min närhet: En madam: Ack herre jemine, sånt ett kritter det der var. Har di såtna der kalfvar i Danmark? Styrmannen: Nej, det är en Holländare. En herre: En Holländare! Det var en konstig väg han tagit. Alltsedan Oden ville segla öfver Jutsand, bar jag inte hört att. .... Madamen: Holländarne äro ju alltid feta och dugtiga! Styrmannen: Sist när han var i Göteborg var han ganska reputee lig. Herrn: Inte kan kalfven vara en turist? Styrm.: Vete f—n hvad tur han har; men det får inga kalfvar från Holland och England gå i land här, emedan de alltid äro sjuka och smitta ner våra egna kalfvar. Herrn: Hvem har sagt det? Styrm.: Det har Commerce-Collegium redan för sex år sedan gjort. Herrn: Åh, det är ju längesedan. Styrm.: Ja, men Com. Coll. tar aldrig tillbaks hvad det en gång sagt. Derföre måste först den här Holländaren blifva Dansk innan han får sätta klöfven på land bär i Sverige. Madamen: Den stackarn ser ju så menlös ut. Styrm.: Commerce-Collegium? Madamen: Nej. kallven. Styrm.: Jaså! Jaha, madam, emellertid har det oskyldiga djuret, som kom hit med ett fartyg från Amsterdam inte fått komma in här, utan skickades af Grosshandlaren härifrån ut till Köpenbamn för att få Dansk medborgarerätt och på samma gång rätt att såsom Kongl. Dansk kalf komma tillbaks. Så hänger histo