Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 1

— — —— ——— de tid. Härefter förehemtades lisstidssängen n:o 20 Landerholm, som vid mönstringen jemväl anmält, att ban hade klagomål att anföra öfver våldsam behandling, och förnyade nu sin förut så väl inför fängelsets direktör som inför rådhusrätten gjorda uppgift, det han skall blifvit inom fängelset pinad för att förmås till att bekänna, det han skulle föröfvat den å redogörarekontoret i Februari måvad nästl. är förösvade stöld, samt aigaf derom följande berättelse: att han, hvilken såsom misstänkt för delaktighet uti ifrågavarande stöld den 13 Februari nästl, år insattes i cell, blifvit den 16 i samma månad på första vaktknekten Brunos besallning till honom. uppförd samt derstädes af Bruno och lifstidsfången Kantzler lagd i krumm, i hvilken belägenhet ban hållits omkring tre timmars tid eller intilldess han påtagit sig att jemte Berggren hafva föröfvat stölden, då Bruno lossat Landerholm ifrån hans bojor, efterskickat löjtnant Palm för att uppteckna Landerbolms bekännelse, men då löjtnanten erfarit, att Landerholms berättelse icke öfverensstämde med den Berggren afgifvit, hade löjtnanten, som varit åtföljd af vaktknektarne Andersson och Frisk, yttrat, såsom orden fallit: kanske vi komma för tidigt, så skola vi gå ner så länge, så få de ta och sätta fast dig igen. Å Då nu löjtnant Palm anmanades att yttra sig om denna uppgift, undandrog ban sig att meddela nägra vidare upplysningar i målet af det skäl, att löjtnanten redan till br majoren Gyllenhammaraflemoat sin till kongl. fångvårdsstyrelsen ställda afskedsansökan, och ehuru löjtnantens uppmärksamhet fästades derå, att hons ansökning ännu icke till kongl: styrelsen inkommit och äonu mindre blilvit bifallen samt att löjtnanten således ännu qvarstod såsom bevakniogsbefälhafvare vid fängelset, fortfor ban i nämnde si vägran, under tillkännagifvande, det han ansåg s häst inför domstol! vara pligtig att vit YH ärende några vidare upplysningar eller svar afgifta. ; Landerholm orken vidare, att han, som vid förböret inför fängelsedirektören den 17 i samma månad återtagit sin bekännelse, blifvit om asionen på enahanda sätt behandlad af Bruno och lifstidsfången Kantzler, och likaså den 18 på förmiddagen från kl. 9 till 12, sedan ban äfven då ätertagit den bekännelse han efter sednaste torturen aflagt. 4 Häruppå hördes hvar för sig vaktknektarne Andersson och Frisk samt berättade: 1:0. Andersson, att han jemte vaktknekten Frisk en afton i Febr. månad nästl. år, efter det stölden skett på redogörarekontoret, blifvit af förre 1:ste vaktknekten Bruno till honom uppkallad, för att afhöra Landerholms bekännelse om stölden; — Huruvida löjtnant Palm der innevarit före Anderssons ankomst eller efteråt dit anländt, kunde Andersson nu ej erinra sig, men löjtnanten hade varit der närvarande, då L. afgaf sin bekännelse. 2:0. Frisk, att han instämde i Andersson berättelse med tillägg, att löjtnant Palm vid tillfället upptecknat Landerhome bÄm Landerholm anmälde vidare, att han äfven ville utföra talan emot bevakningsbefälhafvaren Palm, för det Landerbolm tillhörige persedlar skola blifvit obehörigen försålde, och förständigades, att han egde inför Tömgpredikanten Nordbiom, som åtog sig att dermed vam honom bebjelplig, uti särskild skrift tydligt uppgifva förhållandet dermed, samt likaledes uti särskild skrift uppgifva hvad han angående det öfverklagade våldet ytterligare hade att andraga och hvilka skrifter derefter borde af fängelsets direktör till kongl. styrelsen insändas; hvarjemte åt fångpredikanten Nordblom, som dertill förklarade sig villig, uppdrogs att enligt Landerholms nu yttrade önskan söka åt honom anskaffa någon redbar och skicklig person, som utaf nit för sanningens upplysning skulle yilja åtaga sig att Landerholm i rättegången biträda, då den ena eller andra af nyssnåmnda srågor kunde till handläggning vid domstol förekomma. Deruppå förekallades lifstidsfången n:o 247 Längström, som vid paja oh äfven begärt att få framställa klagan öfver den våldsamma behandling han undergätt, för att förmås bekänna, det han varit delaktig i stölden på redogörarekontoret, ocu då :Långströms uppmärksamhet nu fästades deruppå, att denna hans behandling utgjorde föremål för undersökning vid laga domstol, inskränkte han sin anhållan dertill, att honom måtte lemnas ett biträde i rättegången, emedan han i annat sall befarade, att sanningen ej kunde utredas; — och erhöll sängpredikanten Nordplom i anledning häraf samma anmodan an de Långström, som han färut erhållit rörande Landerholm; — hvarmed LångSström ock förklarade sig belåten. 4 Sedan protokollet öfver hvad vid förhöret denne dag förekommit blifvit uppsalt och i sängelseafrektören hr major Gylleadammars närvaro uppläst för samuige vederbörande med undantag af löjtnant Palm och bokhållare Möller, hvilka från fästningen sig ansgsnat, sSomt till riktigheten erkändt, så, ock efter det den upplysning erhållits, att målet angående Längstroms klagan öfver ofvanberörde hans våldsamma behandling med anledning af de besvär, som, jemlikt kongl. juIl -stitiekanslersembetets förordnande, blifvit anförde 61