Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 1

nan än jag har rätt till att säga er. Ni vet I med hvilket tålamod jag fann mig i det öde ni pålade mig, och jag har utan att klaga, uppossrat mig för er egoism och er familjs ärelystnad. — Ni fann. en tröstare! — Tig! Då man ej har en soldats hederskänsla, bör man heller icke vara brutal som en soldat. Jag har gifvit er tillbaka ert ord och alla era bref, liksom män återlemnar en skuldsedel till en som ej kan betala. Jag har i nara ett sjerdedels sekel sramslapat mitt lif i samma stad som ni, olycklig midt ibland lyckliga, död midt ibland lesfvande, utan att jag med en enda blick forebrått er ert uppforande; men om jag än sjelf täligt bar funnit mig i denna plåga, så kan jag dock ej sitta lugn och åse en annans lidande, utan att kanna mig upprörd. Ni här i denna morgonstund inför kardinalen uttalat Tollas dödsdom. — Hon skall ej do deraf, min h fru. Alla de som vi hafva dodat beslana sis ypperligt. — Finner ni det? Det är omöjligt att återgifva den smärtsamt bittra och modlösa ton, hvarmed hon yttrade dessa ord. Enhvar annan än öfversten skulle hafva ryst dervid som vid att höra en dö