Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 1

QQQ —j— A——— gå det votten-och brödstraff, hvartill ban för stölgen blifvit dömd, och upplyste på derom framställd fråga, att Berggren flera: gånger för Persson uppgifvit att han begått stölden och vore nöjd att derför undergå den bonom ådomde bestraslningen. Berggren sörmälde, att han väl för Carl Persson haft sådan uppgift, men att ban tillika sagt att han blifvit plågad till bekännelse; i anledning hvaraf Persson åter förklarade, att Berggren väl yttrat ett och annat ord om det lidande, som ölvergått honom i cellen, men icke uppgifvit beskaffenheten deraf. Hr major Gyllenhammar anhöll att Carl. Persson måue blifva ulispord, buruvida icke Berggren för honom uppgifvit, att han på Landerholms begäran blifvit uppkallad till fångpredikanten. Nordblom, för att uppmanas att återtaga sin bekännelse om stölden, nvattill Persson svarade att så sig förhölle samt att Berggren förklarat att han ej velat derpå ingå, utan att det fick sörblifva som det var. : Fångpredikanten : Nordblom förklarade i anledning bäraf, att Landerholm för Nordblom beklagat sig deröfver, att Berggren skulle blifvit mutad att ånyo angifva Landerholm för delaktighet i stölden, samt att Nordblom till följd deraf på Landerholms begäran uppkallat Berggren och varnat honom att ej framkomma med någon osann beskyllning, då Berggren vidgått att ban blifvit mutad för att sådan beskyllning I mot Landerholm ånyo framställa; hvarjemte predikanten, då Berggren vid alla samtal med bonom beklagat sig öfver att hen varit oskyldigt lidande, tillsport Berggren, hvarför han icke besvärat sig öfver hofrättens utslag, såsom han förut yttrat vara sin afsigt, hvartill Berggren gråtande svarst, att det hade varit väl om ban hade följt predikantens råd och ständigt hållit sig vid sanningen. Berggren uppgaf nu, att han blifvit mutad på så sätt, alt bevakningsbefälhafvaren Palm lofvat honom sex rdr rgs, för det att han vid mönstringen icke skulle återkalla den bekännelse: som han om stölden olgisvit; att: detta tilldragit sig någon tid före sistl. Pingst, samt att penningarne, på det att det icke skulle väcka någon misstanke bland de öfrige fångorne, blifvit införde i Carl Perssons motbok och för honom uppgifvits utgöra betalning för cigarrer somt att Berggren sedermera tid efter. annan vid premieutdelningen af honom utbekommit matvaror, så att af nämnde belopp nu mera återstode endast I rdr 12 sk. rgs. r Carl Persson, som nu uppmanades att strängt hålla sig vid sanniogen, uppgaf på framställde. frågor, att han någon tid före sistl. Pingst för Berggrens räkning af bevakningsbefälbafvåren Palm emottagit först 12 sk. och sedan 1 rdr rgs samt slutligen, då han på Berggrens begäran hos Palm framställde anhållan om me ra penningar, af Palm erhållit den upplysning att förre förste vaktknekten Bruno hos redogöraren för Berggrens räkning aslemnat 4 rdr 36 sk. samma sedelslag såsom betaln ng för cigarrer; äfvensom att Berggren, på sdit hon uppgifvit, utbekommit ar Cart Pefsso matvaror, så att af dessa penningar nu mera hos Carl Persson endast innestode I rdr 12 sk. Bevakningebefälbafvaren Palm, som förklarade Berggrens uppgift, att bon af Palm erhållit mutor, alldedes ogrundad och nekade att Kan wid den uppgifne tiden före nästl. Pingst för Berggrens räkning lemnat några penvingar till Carl Persson, medgaf deremot att ban för längre tid tillbaka, då så kallade valutor inom fängelset voro gängse, vid åtskilliga tillfällen och på Berggrens enträgna begäran skänkt honom penningar i mindre. poster till: ett sammanlagdt belopp af omkring ett par riksdaler. Fångarne återfördes och vederbörande osträdde. Den 18 Juni. 8. D. Sedan protokollet för nästl. gårdag nu blifvit justeradt och af samtlige vederbörande utan anmärkning lemnadt, granskades lifstidsfångarne Berggrens och Carl Perssons motböcker, af hvilka inhemtades, att de 2:ne poster, den ena å 12 sk. och den andra å en rdr rgs, som Carl Persson uppsgifvit sig hafva någon tid före näsu. Pingst af löjtnant Palm för Berggrens räkning emottagit, icke sunnos uti bemälde fångars motböcker antecknäde, men att deremot för den 9 sistl. Maj derstädes fonnos antecknade tre rdr bko i-Carl Perssons; och 8 sk. bko uti Berggrens motbok, såsom för dessa sångars räkning insatte, hvilket sammanlagde belopp, enligt Carl Perssons nu meddelade förklarande, utgjorde de 4 rdr 36 sk. rgs, som, enligt hvad bans förliden gårdag afgisae berättelse innehölle, löjtnaht Palm skall hafva uppgifvit, att förre förste vaktknekten Bruno för Berggrens räkning å redogörarekontoret insatt. Redogöraren Westerhult och hans biträde bokhållaren Möler, hvilka nu förekallades och derom tillspordes, kunde icke upplysa, hvem som insatt de ifrågavarande: penningarne; dock förklarade Möller, som fört den så kallade dagkladden öfver för fångarnes räkning insatte kontante medel .och hvaruti någon anteckning om dessa medel icke förefenns, det han kunde bestämdt intyga, alt insättningen ej blifvit verkställd af Bruno, som: ej under: den tiden gjort några insättningar för fångars räkning och ej ens här vistats nämn