Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 1

endes rosslande. Han skrattade sblott och svarade i skämtade ton: — Ni är srisk som en ros-. Markisinnan kunde ej längre beherrska sig. — Elandigel utbrast hon. Du kan således icke förlåta mig att jag ej dog på ögonblicket, och den smula lif jag har qvar sårar din såsanga! Du finner att min dodskamp räckt alltför länge och att jag borde skynda mig något mera till ditt förherrligande. Trösta dig: Tolla skall. ej uthärda så länge. Jag ser hur hon astynar, och jag losvar dig att det, Lello till ära, snart skall vara förbi med henne. Man skall erfara, att Coromilerna ej vanslagtas, och att de gjort framsteg i konsten att mörda qvinnor; men efter denna vackra triumf råder jag dig att omsorgsfullt dölja din dyrbare Lello; Pippo har mod och är en värdig son af en redlig man — han älskar Tollå som en syster, och han skall hämnas henne. — Om Pippo är en värdig son af sin far, I svarade öfversten i stucken ton, så skall han gifta sig med signora Feraldi i stället för att hamnas henne, Hvem vet Om ej vår Herre just skapat Trasimenierna för att trösta Curomilernas offer! : n markisinnan gått, kände öfversten sig n en tung börda, men glad var han isinnans sista ord tyngde på hans