Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1855, sida 1

duka under för detta slag, och som svurit att taga slöjan, om hon blifver uppoffsrad; då härtill läggas de högtidliga och bindande eder; hvilka både mundtligen och skriftligen mångfaldiga gånger upprepats med åkallande af Guds beliga namn, så torde Ers eminens känna och inse, att Manuello icke, såsom han säger, har att välja mellan sin kärlek till den unga flickan och sina pligter mot sin onkel, utan att han har att välja mellan de pligter, hvilka den enkla erkänslan ålägger oss å ena sidan, och å andra sidan de långt heligare och mera okränkbara pligter, dem rättvisa, heder, samvete och religion ålägga oss. Ers eminens! Det är omöjligt att öfverste Coromila kan känna allt detta, ty om han kände det, skulle en så fullkomlig kavaljer och en så exemplarisk kristen säkerligen begagna sin autoritet till helt annat än att tillråda mened och brott mot det aldraheligaste. Om elakhet och afund ej vilseledt honom, skulle han otvifvelaktigt vara den förste att gynna en förening, som hvilar på en så from och gudfruktig grund. Han omtalas allmänt såsom en redlig och religiös man. För att erhålla det samtycke han ej velat gifva, behöfvas säkerligen hvarken bot eller maktspråk, utan blott att han får se saken i dess rätta jus,