Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1855, sida 1

A2 — terna af årligen på det s. k. försvarsverket, som millioner, kan det ej vara annat an betankligt. att yrka på neutralitetens öfvergifvande. Med denna lilla reservation, hvilken vi anhålla att öfriga delar, Ö. C:s uppsats. hvilken ej kan undgå att läsas med stort intresse. Den lyder sålunda: 18I2 och 1855. En nation är stark, då styrelsen, såväl i politiskt som socialt afseende, ställer sig på nationel grundval och leder ej mindre de yttre än de inre angelagenheterna i den rigtning. landets sjelfståndiga och fosterländska intressen och sympatier ega; men förmår deremot styrelsen hvarken att uppfatta eller att uppskatta dessa, utan förvexlar ensidiga personliga intressen med landets, sin individualitet med nationaliteten och på denna väg inleder folket i en ställning, i alla afseenden fråmmande för detsamma, så blifver följden deraf antingen att denna nation småningom skall gå sin upplösning och undergång till mötes eller också att en katastrof inträffar. Änaderneslandet har icke känt Carl XIV Johan förrän Bergman-Schinkels sjette del utkom och man deri fann, tillfölje af ovederläggliga fakta, det täckelse falla, som allt hitintills om gifvit hans bild. Vi medgifva gerna att vi redan då de första delarne af detta stora verk utkom erforo en oroande aning att teckningen af Carl XIV Johan skulle få vissa vidunderliga proportioner, men vi föreställde oss dock icke att den skulle gifva ett så förkrossande slag åt alla de illusioner, som, i icke så obetydlig mån, ännu alltid omgåfvo den af folkets fria val på Wasarnes thron upplyftade födde republikanen. Men der står redan den historiska gestalten, och samtid och framtid skola anklaga honom att hafva, ifrån den stund en, om äfven liten, men dock redbar och förtroendefull nation lade sitt öde i hans hand, icke blott brutit med sina egna antecedentia, utan äfven med detta folks sekelgamla -häfder, samt i och med detsamma äfven med Europas allmänna intressen, och i stället beträdt en väg, lika främmande för den egna personliga storheten, som för detta folks fria och fosterländska sjelfständighet, och äfven jemväl för den europeiska jemnvigtens bestånd. Från ingen tid af våra häfder daterar sig en grymmare politik, desto grymmare, som hela Europas kontinent, sammanhållen af Napoleon den I:s starka hand, stod färdig att, en gång för alla, afskudda sig den redan inom sig sjelf nära nog upplösta ryska len blott väntade på en vink, det förstnämnda Under sådana bedröfliga förhållanden, sruki Öst. Correspondentens talangfulla red:n mätte i farans stund ej utgör något försvar, använda j behjerta, intaga vi, instämmande i nästan alla Asiatismen, hvarjemte Sverge, Finland och PoI att anfalla Rysslands högra flank, och de tvenne andra att höja revolutionens fanor inom det ramlande väldets eget område — under det att Napoleon sade: -lägg kartan framför den svenske konungens ögon, och bed honom sjelf utpeka gränsorna för sin blifvande makt. Att då i stället uppträda såsom Rysslands både förnamste hjelte och diplomat, vända Napoleons egna allianser emot honom, uppenbara sitt fosterlands, Frankrikes, och dess styresmäns svaga sidor åt dess fiender, på samma gång man förödmjukar sitt nya sadernesland till ett slags vasalldöme under denna inkarnation af absolutism och eröfringslystnad, det kan, i sanning, I icke kallas mindre än en grym politik. Men sådan är i få ord historien. Alla de ofantliga uppoffringar, som nationerna gjort för betryggande af kulturens rattigheter och utveckling, alla de fälttåg, hvarigenom, efter revolutionens utbrott i Frankrike, en nyare tids ideer började plantera sina standarer bredvid sidan af de europeiska thronerne, alla de segrar, som stora sanningar vunnit,