Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1855, sida 1

Plötsligen och mot all förväntan emottager undertecknad ett bref, dateradt den 11 dennes, i hvilket Manuello helt hastigt ändrar tonen, och uppmanar undertecknad sjelf, den olyckliga unga flickans fader, att vara hans förespråkare hos öfverste Coromila, för att utverka dennes bifall till de båda unges förening. Om detta steg (hvilket är lika fruktlöst och absurdt som opassande och olampligt) blifver utan resultat, så förklarar Lello, att han skall anse sig löst från alla sina förbindelser, i det han anför att hans kärlek då skall vara tvungen att vika och gifva efter för hans familjs bjudande vilja. — Om här endast låge en helt vanlig passion och en förblindad kärlekskänsla i vigtskålen, så kunde denna grundsats ega sin rigtigbet; men här är fråga om något helt annat, i det med passionen förena sig direkta och positiva pligter och förbindelser af en myndig person, som hvarken genom böner, ötvertalande eller våld blilvit nödgad att ingå dem. Då härtill lagges den outplånliga förolämpning, som tillfogats en ädel och dygdig uvg flicka om endast tjugu år, som för hans skull afslagit de mest hedrande och fördelaktiga anbud, som blifvit utsatt för folkets förtal, som fyra månader lefvat inspärrad i ett kloster, hvars helsotillstånd nu är så vacklande, att hon måhända skall