Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1855, sida 1

bDen 29 Augusti. Under öfverskrist Å1812 och 18554, innehåller Östgotha Correspondenten en uppsats, som genom sammanställningen af 1812 års politik och det då ingångna samiljlördraget-mellan Bernadotteska dynastien och Rysslands kejsare, med Sverges närvarande politiska system, blottar en sida af det sednare, som mängen förut kunnat tänka men ej: velat uttala. En, anmärkning af Öst. Corr., .som förtjenar uppmärksamhet, hvilken också säkert gjort sig sjelf för många läsare, är den, att svårligen de Bergman-Schinkelska minnena skulle i denna tid hafva utkommit, derest icke det försvar, som deri ägnas åt Carl Johans politik, ansetts passa äfven för den tidpunkt, som nu är inne. Att Skandinaviens neutralitet således kan innenebära detsamma som hemligt förbund med Ryssland, torde vara svårt att bestrida. Lika sannolikt är det, att Sverge i förbund med Vestmakterna kunde återvinna detsamma som Carl Johan bortkastade, och att således det vore för oss en utomordentligt gynnsam tidpunkt att lagga vårt svärd med i vågskålen. Men — vi återkomma till de gamla skruplerna — kunna och böra vi göra detta, under närvarande förhållanden, då vi sakna ett öfverbefål, då vår förvaltning erbjuder nära nog samma förbistring som den engelska gjorde vid krigets utbrott, och då, till trots af alla de använda millionerna, vår armå befinner sig hvad utrustning angår i ett högst bristfälligt skick. Vi hörde nyligen anföras ett samtal mellan några officerare från olika regementen, hvilka tillsporde hvarandra om deras respektive truppers tillstånd, och resultatet blef, att hvar och en förklarade sitt regemente alldeles urståndsatt att uppträda i aktiv tjenst. Kavalleristerna förklarade att deras manskap ej kunde rida, infanteristerna att deras ej kunde skjuta och sjöossicerarne att äfven deras manskap vore fullkomligt oöfvadt. Alla, och häri instämde äfven artilleristerna, voro eniga derom, att materiel och ekipering vore alldeles inkompletta och bristfälliga. Det är, som man finner, samma sak som Sv. Tidningen helt lindrigt omtalade och som framkallade ett sådant skrän icke blott hos de lejda Stockholmska skandalbladen, utan ock från åtskilliga andra håll. Men en framtid skall tyvarr visa att Sv. Tidn:n hade rätt.