I Februari månad kallade Gud surst Coromila till sig, och Manuello, som uppnått myndighetsäldern, var nu herre öfver sina handlingar. Af vördnad och tacksamhet mot onkeln, ösverste Coromila, önskade han att till hvad pris som heldst erhålla dennes samtycke till sin förening. Han förklarade äfven att han straxt efter sin äldre broders bröllop ville vidtaga alla nödiga åtzärder i detta afseende, och med. delade derefter att han måste åtfölja denne till England. Familjen Feraldi hade lätt alt gissa hvarföre Coromilerna tillrådde Manuello att Yöretaga denna resa. Emellertid ville den dock ogerna tro att man rent af gick ut på att för leda denne unge man till trolöshet och mened. Man skickade bud efter Manuello, och ester att hafva besvurit horom att allvarligt besinna hvad som kunde blifva följden deraf, förklarade man honom i den unga flickans närvaro, att om hans faders död bragt bonom på andra tankar, eller om han förutsåge att denna resa kunde åstadkomma en sådan förändring hos honom, så vore det ännu tid att draga sig tillbaka, och man ville i så fall lösa honom från alla hans ingångna förbindelser; men om han nu, såsom myndig och sjelfständig man, upprepade sina löften, så måste han noga ihågkomma, att hans eder nu skulle blifva