bjödo sig, men ingen af dem togs i betraktande, emedan man ej sann dem passande för henne. Den siste af dem, som anhållit om hennes hand, är en son af den rika och ad liga samiljen Morandi i Ancona, hvars originalbref i denna angelägenhet föreläggas Ers eminens. Det var då som Manuello, yngste sonen af den ädla familjen Coromila Borghi, som sett den unga flickan i de adliga societeterna och fattat en häftig kärlek till henne, infann sig hos undertecknad, i sällskap med en aktad chevalier, markisen af Trasimeni, och då han hört talas om att partiet med Morandi skulle afslutas, anhöll att dessa underhandlingar måtte asbrytas, såvida man antoge att den unga slickan kunde bli lyckligare med honom, då det vore hans fasta beslut att träda i äktenskap med henne. Hennes föräldrar underläto ej att göra Manuello Coromila uppmärksam på alla de hinder, som kunde vara förenade med att vinna hennes fars samtycke, utan hvilket de aldrig skulle gifva sitt bifali till en dylik förening. Han åtog sig att åstadkomma detta samtycke, då intet grundadt hinder kunde fö refinnas, alldenstund den unga flickan ej var af låg eller borgerlig härkomst, utan tillhörde en familj, hvilken är hedrad af slägtskap med