Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1855, sida 1

I Sjalarne. Deras tribunaler äro mycket beslägtade med bigtstolarne. Domaren är mild och ölverseende med alla fel, som äro bigtade; han är redobogen att tillgifva allt, utom stolthet och olydnad; han kan ej skilja en förseelse från ett brott, eller en elak menniska från en dålig kristen; han hatar blodsutgjutelse, men han är lätt i stånd att qvarglömma en oskyldig i ett eller annat fängelse och glömma honom der för alltid. Furst Odescalchi, kardinal-vikarien, blef ingalunda förundrad öfver kardinal Pezzatos begäran: han fann det fullkomligt i sin ordning att man, för att hindra en ung dåre från att kränka sin ed och förnärma Guds majestät, tog sin tillslykt till Kristi ståthållare och hans vikarie. Furst Odescalchi var dessutom beslagtad med familjen Feraldi: hans syster hade år 1817 gift sig med en brorson till grefven. Slutligen hade Tollas dygd, hennes olycka och hennes skönhet ingifvit honom ett lifligt intresse. Ehuru han ej sastade blindt förtroende till de anklagelser som gjordes mot hans privatsekreterare, lät ban tillskrifva Rouquette att hans permission var tillandalupen och att han ögonblickligen måste återvända om han ville behålla sin plats. Utan att vilja lägga band på öfverste Coromilas vilja, lofvade han dock att låta kalla honom till sig och att ej försumma något medel för