Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1855, sida 1

att hänvända sig till påfven; gresven hade alldeles förlorat kontenansen och visste ej hvad han skulle svara. Ilan gick sram och tillbaka, satte sig ned, for upp med båda brefven i händerna och upprepade mekaniskt postscriptum i det sednare: Vår lycka beror på Din fars svar! Den största oordning och förvirring rådde, alla talade på en gång och ingen hörde på hvad den andre hade att säga. Midt i detta virrvarr fick Menico den iden att gå och hämta grefvinnans onkel, kardinal Pezzato. Åsynen af denne vackre, gamle man med det ärevördiga hvita håret lugnade sinnena. Alla tystnade inför denne åttioårige gubbe, som varit Pius den 7:des och Leo den 12:tes minister. Kardinalen lät föreläsa för sig de båda brefven. Han förklarade ögonblickligen att Lellos begäran vore absurd, och att grefven icke utan att trampa det passande under fötterna kunde hos öfversten anhålla om hans nevös hand; men då den unge Coromila edeligen förpligtat sig att äkta Tolla och åkallat Guds namn för att bekräfta sina löften, så hörde saken under den kyrkliga polisen, och man måste taga sin tillflykt till kardinalvikarien. Polisens mellsnkomst i dylika saker är ett af den påfliga regeringens karakteristiska drag; påfvarne tro sig ej beherrska personerne, utan