Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1855, sida 1

förvissa sig om verksamt beskydd från vestmakternas sida mot Nordamerikas Förenta Stater, och detta medel är att frångå den hitintills iakttagna neutraliteten i orientaliska I stridsfrågan. Först när Danmark blifvit vestmakternas bundsförvandt, kunna dessa sednare gå i borgen för säkerheten af dess besittningar och kolonier, emedan de då i egenskap af allierade blifva rättsenligt befogade att genom formlig intervention åtaga sig sin bundsförvandts sak, huru än stridigheterna mellan Danmark och Nordamerika gestalta sig. Frågan är nu, om Danmark är sinnadt att sluta en dylik allians. Times för d. 17 Augusti innehåller en korrespondens från Köpenhamn, ur hvilken vi meddela följande skildring af Danmarks nuvarande inre politiska ställning: Orsakeroa, hvarför regeringen önskar en förändring af grundlagen, äro följande: för det första är det nödvändigt, att man får en regeringsform för hela monarkien, en helstatsförfattning, som kan göra slut på det nu rådande splitet och oredan; för det andra bar kronan genom löften och kungörelser af äldre dato förbundit sig att tillvägabringa en helstatsförfattning, och man kan tillfoga, hvad som emellertid ej utsäges högt, att dessa löften gåfves äfven Preussen och Österrike vid underhandlingarne 1851 och 1852; vidare hafva de försök, som gjorts för att utvidga Danmarks fria författning till monarkiens tyska delar, strandat till följe af brist på allvarligt understöd af de europeiska makterna mot Tysklands inflytande, och slutligen har folkrepresentationen, icke mindre än kronan, förpligtat sig att göra ett försök med en helstatsförfattning. Danmark behöfver utan tvifvel ett enklare statsmachineri; det har nu icke mindre än sex författningar, som vid sidan af hvarandra äro gällande inom dess gränser, nemligen Holsteins, Lauenburgs, Sles ligs, Islands, Färöarnes och det egentliga Danmarks. Men genom den nya helstatsförfattningen kommer Danmark att få ännu en sjunde, som enligt sakens natur måste komma i kollision med de sex äldre. Det är således ingen afejord sak, att förhållandena i Danmark blifva ordnade genom den nya författningen; tvertom synes det klart, att när riksrådet engång träder i laglig verksamhet, det ej kommer att dröja länge, innan stridigheter utbryta mellan detsamma och riksdagens båda afdelningar. Dessa skola fortfarande utgöra det egentliga Danmarks lagstiftande statsinrättning, men förlora genom helstatsförfattningen all politisk makt. Nu ligger det ej i den menskliga naturen att lugnt underkasta sig en sådan förändring, och de danske deputerade skola ej, utan att gifva luft åt sin harm, se sig nedsatte från riksdagsmän till medlemmar af elt slags municipalråd. De svårigheter, som under nuvarande förhållanden finnas, torde blifva en småsak mot dem, som sannolikt uppstå, när det nya riksrådet börjar sin verksamhet. Tvenne församlingar i samma stad, båda till namnet representerande staten och af hvilka den ena uppslukat alla den andras rättigheter eller snarare tjent till att dölja, det ministeren bemäktigat sig dessa rättigheter, kunna omöjligen handla med inbördes enighet Måhända förutser man ännu ej, i hvilka punkter de komma att sammanstöta, men ämnen till stridigheter finnas i mängd, isynnerhet i finansfrågor, som man undandragit riksdagens kontroller. Riksrådets debatter få ej offentliggöras utan dess eget samtycke, när deremot riksdagens utan inskränkning få meddelas allmänheten. Till följe af sin sammansättning blir riksrådet en fullkomlig motsats till riksdagen: medlemmarne af det förra väljas nemligen dels af konungen, dels enligt en högst inskränkt vallag, medan den sednares utses ester den mest liberala vallag. Hvad riksdagen kommer att sakna i verklig makt, skall den sannolikt ersätta genom en desto häftigare opposition, då dess medlemmar ej längre bindas af den ansvarighet, som hvilar på en lagstiftande församling. Folkets missnöje skall förena sig och fiona ett uttryck på riksdagen, som kommer att bestå vid sidan af riksrädet, utan att med detta hafva något gemensamt: en öppen vulkal bredvid ett isberg! Icke lär detta medföra ,det så högst behöfliga lugn, som den nya helstatsförfattningen skall gifva landet. — Det är sannt, att kronan förpligtat sig att åstadkomma en helstatsförfattning, men dw ——h! TT