hennes exemplariska uppförande gjort ett djupt intryck på en mycket rik förnäm rysk och katholsk dam, som till hvarje pris ville ha henne i sin tjenst, ja hon var villig att fördubbla den lön hon nu fick, om det skulle behöfvas. Amarella, delad mellan lusten att fortsätta sin hämnd och begäret att erhålla sin frihet, bad om några dagars betänketid. Hon foregaf att familjen Feraldi lofvat henne hundrade scudi i hemgift om hon ej lemnade sin fröken. — Derpå skall det ej komma an, svarade den obekante. Den person, som sändt mig till er, är lika frikostig som Feraldinerne. Fatta derför hastigt ett beslut; i morgon kommer jag tillbaka för att få ert svar. Samma dag erhöll grefve Feraldi de båda bretven från Lello, som voro daterade den 11 Augusti. Sedan han läst sitt bref drog han ej i betänkande att öppna det som var skrifvet till Tolla. Gresvinnan hörde nästan sorstenad dessa båda bref uppläsas: hon trodde sig höra sin dotters dödsdom. (Forts.)