Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1855, sida 1

vi riktigt nog ej. Finanssrågan halkar jag lätt förbi. Hon medför i hemzvitt en hten vingård på ett par hundia tusen francs, men hon gör, genom att gilta sig med er, er bror fyra eller lem millioner rikare, ty så mycket eger ju osversten! Men dygder har hun, och dygden är en vara, som nu för tiden står högt i pris — det vet ni bäst, som nyss har betalt I en. Det är ett elakt skämt, Rouquewue! . Vet ni hvad, ni måste tiada i underhandling med min onkel. — Högst sorbunden! Jag har minsann redan ovanner nog. — Så sätt upp ett bref för mig. — Hvari ni visar er snall och medgörlig? — Nej, hvari jag redogor för skalet hvarför jag 4j kan ge med mig. — Hvad skule det tj ipa? Han skulle ju kasta det på elden, då nau läst den första raden. — Jag måste likväl låta honom veta, att jag inlåtit mig så djupt med grefve Feralui, att det är en hederssak för mig. — Jeg får en ide! Bed grefve Feraldi sjelf beratta honom alltsammans. Det är han, som är mest iotresserad af att detta giftermål kommer till stånd, ty ni måste ju medge att han vinner mera derpå äft ni. Dessudtom ar han