Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1855, sida 1

— — —— na osser. Bland mera bekanta ossicerare, som ligga sjuka på lasaretten, befinna sig äfven de i Gortschakoffs rapporter ofta omtalade kaptenerna af första klassen Buditschtschew och Jakowski, samt löjtnanten Schwarz, den tappre chefen i redutten mellan tredje och fjerde bastionerna, hvilken också blifvit uppkallad efter honom. Lakarne hade anbefallt, att han skulle transporteras till Nicolajew ,och boppas genom denna flyttning kunna rädda hans lif Af de utdrag ryska tidningarne meddela ur Gortschakosss dagbok öfver försvarsoperationerna, finner man, att kanonaden och bombardementet från de allierades sida tidtals varit ytterst häftiga och koncentrerats mot enskilta punkter af ryska försvarslinien. Så till ex. besköto de allierade den 27 Juli under 23 timmar bastionen n:o 4 och inkastade i densamma omkring 1300 granater och bomber. Skarpskyttarnes eld fortfor oafbrutet från morgon till qvall. I Sebastopol sysselsattes besättningen med att reparera skadorna på sastningsmurarne, kringbygga krutmagasinerna och uppföra nya batterier. Londonertidningarnes korrespondenser från lägret gå till den 31 Juli. Enligt dem hade Fransmännens Jöpgrafvar sedan d. 24 Juli ej sramskjutits närmare Malakowtornet, men deremot gjorts bredare och djupare; de äro nu så breda, att trupperna, uppställda med 4 mans front, kunna vara betäckta mot fiendens eld. Under de månljusa nätterna voro arbetarne mest utsatte för ryska skarpskyttarne och artilleriet, och såsnart en ny faschin var uppställd, gaf detta signalen till ett fruktansvärdt regn af kulor och kartescher. Terrängen i grannskapet af Malakow och sågverkbastionen är en enda ofantlig massa af löpgrafvar, skyttgropar och batterier, en verklig labyrint, i hvilken det är svårt att göra sig hemmastadd, om man ej har lokalsinne och länge tjenstgjort derstådes. D. 29 Juli gjorde Fransmännen ett försök att kasta raketer mot Ryssarnes venstra flygel ofvanför Tschernajadalen; några raketer slogo ned i ett litet ryskt batteri på sluttningen af en klippa, som utgör en del af Inkermanberget; emellertid voro skotten i allmänhet för osäkra att lofva stora resultater. Det lilla femkanonbatteri, som fråntogs Ryssarne samma dag, desse måste utrymma Gröna Kullen och redulterne vid Kölhalningsviken, har af de allierade förvandlats till en stark skans, som skulle armeras med 13-tums mörsare och en lankasterkanon. Den beherrskar redden och hotar de ryska skeppen. Äfven redutterna vid Kölhalningsviken äro armerade med kanoner af gröfsta kaliber. På jernvägen mellan Balaklava och lägret föras dagligen kanoner och ammunition i otrolig mängd till de framskjutna batterierna. Ryssarne å sin sida hafva arbetat med yttersta ansträngning på sina försvarsanstalter och serskilt anlagt nya batterier, för att hindra, att ej vissa qvarter i skeppareförstaden, likasom den 18 Juni, skola genom en coup de main falla i de allierades händer. Alla korrespondenterna öfverensstämma deruti, att en ny stormning mot Malakow och sågverkbastionen är nära förestående. Times korrespondent anför emellertid ett yttrande, som man tillskrifver Pelissier och som tyckes antyda, att denne ännu en tid amnade uppskjuta ett afgörande angrepp. Tillfrägad om tiden, då de allierade åter skola gå anfallsvis tillväga, berättas generalen hafva svarat: Jag vet ej så noga. Ryssarne förlora dagligen 300 till 360 man genom sjukdomar: vänta vi en vecka, hafva de förlorat en brigad; vänta vi en månad, skola sjukdomar från dem bortyckt en hel armekorps. Till detta apokrysiska yttrande af franske öfverbefalhafvaren tillägger Times korrespondent den anmärkning, att om Ryssarne förlora mycket folk, hafva de också sörjt för, att förlusterna ersättas genom ständigt ankommande förstärkningar. Före den 28 Juli befarade man vattenbrist i de allierades