Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1855, sida 1

hur länge det är sedan Du tillskrisvit mig? Dina bref aro min enda tröst. Gud förläte Dig allt det onda Du gör mig, och bevare Dig från att någonsin få lida hvad jag måste lida! Iag vågar ej att skildra för Dig min själs tillstånd: jag skulle blott förgifta Dina nöjen för Dig. Om min helsa vill jag alls icke tala. Du kan väl förstå att mitt hjerta är alltför sjukt för att min kropp skall kunna befinna sig väl. Jag hade mod för tvenne månader, men det är nu mer än två månader sedan Du reste, och mitt mod är förbi. Min vän, kom någon gång emellanåt ihåg, då Du skyndar till Dina nöjen, att du älskat mig i några dagar, och att jag andas blott för Dig, så långe jag lefver. Tolla. — Kommer ni? ropade Rouquette genom dörren. Vagnen håller utanför porten, och vi få ej låta damerna vänta. — Jag är straxt hos er, käre vån! — Skänk mig blott fem minuter, — jag har ett bref att expediera. Corts.)