Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1855, sida 1

ville fara i socknebud till Britta Jonsdotter. Vittne yttrade till hr kyrkoherden, att Britta Jonsdotter tro!i. gen föga förmådde meddela sig; och då tillsade h. kyrkoherden, att vittnet skulle komma åter i händelse Britta Jonsdotter blesve bättre. Detta inträffade icke hvadan vittnet ej heller gjorde någon ny anmälan hos br kyrkoherden; och Britta Jonsdotter afled omkring fjorton dagar efter vittnets omtalta besök hos pastor, utan att Briita Jonsdotter undfått den H. Nattvarden. Sven Johan Bergendal: angående sjukbesök hos enkan Britta Jonsdotter i Norra Backa intygade vittnet : att vittnet en gång blef inkallad till hr kyrkoherden hos hvilken då befann sig en person, som förmodligen Var enkans son Johan Johansson, den der begärde besök af prest hos sin sjuka moder. vittnet märkte alldeles icke att br kyrkoberden nekade att ombesörja förrättningen; men då Johan Johansson upplyste att modren vore mållös samt Johan Johansson äfven instämde i hr kyrkoherdens yttrade åsigt, att det vore olämpligt att besöket hos enkan skedde innan hon blefve bättre, fick Johan Johansson tillsägelse af hr kyrkoherden, att göra ny anmälan, derest någon förbättring i den sjukas tillstånd inträdde. Det bestämdes äfven, att vittnet som samma dag reste bort åt annat ställe, skulle medtaga socknebudssakerna för att kunna besörja ofvanberörde förrättning, derest anmälan skedde. 3. S. J. Bergendal: Beträffande socknebudet hos Axel Bryngelsson i Solhem berättade vittnet följande: förrättningen anmäldes den 4 Mej då hr kyrkoherden var sjuk och vittnet skulle hålla förhör med årets nattvardsungdom, samt dessutom hade annat redan utsatt socknebud samma dag. Hr kyrkoherden tillsade den förre att den som begärde besöket finge fara till hr komminister Jönsson, med tilisägelse från kyrkoherden att Jönsson skulle ombesörja förrättningen. Då likväl mannen kom åter från Jönsson med det besked, som nämnes i anklagelseskriftens tredje punkt, följde vittnet med honom på sockenbudet. WVittnet bade flera gånger förut varit i sockenbud hos Axel Bryogelsson, hvilken afled den 11 Juni, och vittnet visste icke att sockenbud för nämnde person någon gång varit begärdt, men nekadt. — Vittnet känner icke heller att kyrkoherden någonsin vägrat sockenbud af den orsak att den begärande icke medfört skjuts. Kiockaren C. Christensson: lika med hr adjunkten Bergendal, angående socknebudet hos Axel Bryngelsson i Solbem, dock med anmärkning, att det var vittnet obekant, huruvida hr kyrkoherden lemnat tillsägelse åt komministern att verkställa socknebudet. Vittnet kände icke att samma socknebud äfven vid annat tillfälle varit begärdt. Christian Arelsson: Söndagen den 30 sistl. April begärde vittnet hos hr kyrkoherden socknebud till vitinets fader Axel Bryngelsson; och då svarade hr kyrkoherden, att han icke kunde komma på åtta dagar, samt tillrådde, att Axel Bryngelsson skulle komma till kyrkan nästa Söndag, då det var nattvardsgång. Vittnet sade sig befara, att Axel Bryngelsson för sjukdom ej kunde infinna sig i kyrkan; i anledning hvaraf hr kyrkoherden tillsade, att vittnet finge komma åter, om sjukdomen tilltog. Fyra dagar efteråt inställde sig vittnet i prestgärden, samt begärde af br adjunkten. Bergendal, som vittnet anträssade, besök af prest hos vittnets fader. Bergendal uppgaf, att br kyrkoherden vore sjuk, att Bergendal hade förbör med läsbarnen, samt dessutom annat socknebud samma dag, hvarföre vittnets begäran den dagen icke kunde villsaras. Vittnet väckte derpå förslag att uppdraga socknebudet åt komministern Jönsson, hvilket Bergendol äfven gillade: men då Jönsson icke ville åtaga sig förrättningen utan anvisning från hr kyrkoherden, reste vitinet åter till prestgården och sick då Bergendal med till vittnets sader. vittnet upplyste, att vittnets fader varit i kyrkan senast å Pelmsöndagen i år. 4. Christian Carolusson: Vittnet trästade Johannes Olausson i Wiberg en gång i Qville prestgård och då nämnde Johannes Olausson att han vore der för att hemta prest åt sin myndling, pigan Olena Persdotter i Trättestad, hvilken var mycket sjuk, hvarjemte Johannes Olsussen beklagade sig öfver att han varit i prestgården en eller två gånger förut, hvilketdera påminner sig vittnet nu icke i samma ärende, men icke fält någon prest med. Eljest framställde icke Johannes Olausson för vittnet någon anmärkning emot hr kyrkoherdens uppförande i nämnde sak, och det är vittnet bekant ait br kyrkoberden följde med Jobannes Olausson samma dag då vittnet hade omnämnda samtalet med Johannes Olausson. Johannes Olausson: Då vittnet första gången bevärde socknedud åt sin sjuka myndling, pigan Olena Persdotter i Trättestad, svarade hr kyrkoherden att iet icke var länge sedan hon fått den H. Nattvarden, och att han derföre icke ville komma. Fjorton dagar enare inställde sig vittnet åter i prestgården uti lika srende, och då anträslade vittnet hr kytkoberden särlig att fara i annat socknebud. vitinet afvaktade hans ) dsemkomst, samt fick då till svar, att kyrkoherden icke unde komma under hela denna veckan. I anledning ö eraf begärde vittnet skriftligt intyg af förfall, på det ittnet skulle kunna vända sig till prest i annan för, I I I I amling. Hr kyrkoherden följde då med vittnet. 6. Andreas Jonsson: Vittnet kom till sin numera afdne broder Jacob Jonsson under dennes sista sjukom och Jacob Jonsson nämnde då för vittnet, att an förgäfves skickat två bud till hr kyrkoherden, EEE NE NS F— jerde våningen mf; eft hng; färetadan Cane Af