Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1855, sida 1

med begären om hans besök, sant bad vittnet stt fa ra efter br kyrkoherden, på det Jacob Jonsson mått: undfå den H. Nattvarden. Vittnet begaf sig till prestgården, och efter en timmas uppehåll derstädes, var hr kyrkoberden färdig att åtfölja vittnet. Då hr kyrkoherden icke medhade sockenbudssakerna påminde vittnet om desamma, hvartill hr kyrkoherden svarade, att de föregående buden från Jacob Jonsson sagt, att den sjuke endast velat tala med hr kyrkoherden, samt att br kyrkoherden först skulle göra sig underrtattad om den sjuke hade tillräcklig christendomskunskap för at blifva delaktig af den H. Nattvarden. Sedan br kyrkoherden talat med Jacob Jonsson, lemnade hr kyrkoberden hans bostad, utan att tilldela honom Nattvarden. Jacop Jonsson dog några dagar derefter, utan att någon prest besökt honom. Inger Helena Andersdotter: På begäran af Jacob Jonsson under Qville Länsmansgården, gick vittnet till br kyrkoherden och tillkännagaf för honom, att Jacob Jonsson var sjuk och önskade tala med en prest. Hr kyrkoherden nekade ej att komma, men tillsade vittnet, att låta honom veta om den sjuke blef sämre, i hvilken händelse hr kyrkoherden ville besöka bonom. Några dagar derefter gick vittnet på den sjukes förnyade begäran åter till br kyrkoherden och framställde den sjukes önskan att genast få tala med honom, och lofvade hr kyrkoherden att komma på eftermiddagen. Samma dag förde Andreas Jonsson i Kanebo hr kyrkoberdea till den sjoke. Vittnet tillsade icke någon gång alt den sjuke önskade den H. Nattvarden; och vittnet upplyste jemväl att Jacob Jonsons bostad var en knapp sjerdedels mil från prestgärden. 1. Herr kyrkoherden Holmqvist tillkännagaf, att han, i fråga om skyldighet för pastor att sjelf anskaffa häst vid socknebud bos fattiga, vore af den ösigt, att sådan skyldighet icke enligt lag ålåg pastor, samt att hr kyrkoherden dersöre vid sista visitationen, då tal om detta ämne uppstod, förklarat, att hr kyrkoherden icke åtog sig denna skyldighet i annat fall än då hr kyrkoherden efter eget bedömande pröfvade skäligt. Detta, äfvensom att något häremot stridande beslut icke vid visitationen blisvit sattadt, ville hr kyrkoherden styrka, dels med redan edsåstade vitinena herr adjunkten Bergendal och klockaren Christensson, dels med flera vittnen, bvilka nedan omförmälas. Sedan bandlanden Jacobsson påstatt, att församlingen vid nämnde visitation skulle bestämt, på grund af gammelt bruk, att itrågakomne skyldighet åläg pastor, samt Jacobsson härom äskat intyg af edfästade vittnena Johannes Engström och Christian Carolusson blefvo nu förekallade och hörde särskilt uti omförmälde fråga: a) Bergendal, som i allo vitsordade det, som herr kyrkoherden anfört och påstått, med tillägg, att såväl hr kyrkoherden sjelf som vittust vid socknebud hos fattiga sjuka, flera gånger begagnat br kyrkoherdens egna bästar; och uppgaf vittnet, på framställning af Jacobsson, att omnämade förhällande egt rum vid socknebud hos en person under Lossgård, hvilkens namn vittnet dock ej påminner sig; likasom vittnet nu icke kunde draga sig till minnes flera dylika fail. b) Klockaren Christensson: Lika med föregående vittnet, utom deruti, att vittnet icke kunde uppgifva något socknebud hos fattiga, vid hvilket hr kyrkoherdens egen häst begagnats. c) Engström förklarade, att det vore ett gammalt bruk ioom församlingen, att pastor skulle släppa: till häst vid socknebud hos fattige sjuka; men hvad som bestämdes vid visitationen, eller om ens något i fråga då bestämdes, var vittnet obekant. d) Christian Carolusson kände icke om det varit gammalt bruk i församlingen eller ej, att pastor uti ifrågakomne fall skulle tillsläppa häst, likasom det var vittnet obekant om någon bestämmelse skedde härom vid sista visitationen; dock kunde vittnet vitsorda, att hr kyrkoherden vid visitationen yttrade sig i denna fråga, på sätt han ofvan omnämnt. Vittnet tillade, att vittnet alltid skickat sin häst då socknebud erfordrats för någon fattig af vittaets gårdsfolk, samt att, så vidt vittnet kände, icke något klagomål i denna del försports under föregående pastorers tid. Georg F. Koch: Lika med hr Bergendals sist antecknade berättelse angående skjuts vid sockenbud hos fattige sjuke; dock kände icke detta viltne, huruvida br kyrkoherden vid något sådant sockenbud begagnat egen bäst. Johannes Andersson: lika med nästföregående vittDe samt med tillägg, att vittnet icke kände till något gammalt bruk inom församlingen, enligt hvilket det ålåg pastor att bestå häst vid socknebud hos fattiga, att vittnet sjelft alltid skickat bäst då socknebud begärdes för vittnets torpare; att församlingen inköpt en häst under pastor Adlers tid och skänkt pastorn, på det församlingsboarne skulle slippa att medföra häst, då socknebud begärdes; samt att vid sista visitationen endast en del af församlingen påyrkat, att kyrkoherden borde bestå häst vid socknebud hos fattige. Uti sist anteknade intyg af Johannes Andersson instämde vittnena Koch, Engström och Christian Carolusson. S. Johan Magnusson: Vittoet har hört berättas, att hr kyrkoherden icke låtit verkställa begärdt socknebud hos sattighjonet Gustaf Hansson uader Dofveland förr in hans anböriga nödgats lega två hästar, enär den örste hästen, som sändes att hemta pastor, ansågs cke säker, AAA n — k.A3i då ss so ch — —