Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1855, sida 1

våra vänner, hvilka hon tager med sig. Då de äro borta går jag åter in i mitt rum och spatserar sedan på en terass, som är utanför I detsamma. Hör stannar jag qvar ända till aftonen efter Ave Maria. Jag går åter ned i kyrkan, der jag beder ensam i en god fjerdedels timma. Derpå spisar jag aftonvard på mitt rum. Klockan nio påbjuder klockan åter tystnad, alla gå nu till sängs, och man hör ej ett ljud i hela huset. Jag låser mig inne med Amarella, som sofver i ett litet rum bredvid mitt och vi sitta nu uppe till midnatten — hon arbetar och jag läser. Vi hålla vår bön gemensamt, derpå går jag till sängs, och ända tilldess jag insomnar tänker jag endast på haf och skog, på vackra blommor och stora träd, på hästar, baler, musik, kärlek och på lifvet, ty här lefver jag icke. — ,Jag, svarade Lello, ,jag stiger upp kl. tio, hvilket är något sent. Jag spisar frukost klockan elfva, går ut klockan tolf för att bese stadens monumenter och märkvärdigheter, spisar middag klockan fem, och går derefter på spektaklet. Efter spektaklets gör jag en liten spatsertur på Boulevard des Italiens, hvarest svärmar en mängd lättsinna unga flickor, klädda efter nyaste modet. Det är en otäck anblick, som blott kan uppväcka vamjelse. Man måste känna de romerska sederna för