Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1855, sida 1

bref från Kars af d. 14 Juli, att besaättningen I litade på tillrackligheten af ej blott sina försvars medel, utan äfven sina lifemedelförråder; der rådde största enighet mellan de utländske och turkiske officerarne, och sinnesstämningen bland trupperna var förträfflig. Underrättelsen, att Schamyl opererade mot Tiflis, synes vara förhastad. Från turkiska sidan nämnes ingenting derom; man tvertom klagar öfver Tscherkesshöfdingens overksamhet; I af ryska berättelser erfar man blott, att MuraI view låtit förstärka de trupper, som observera bergsolket. Ekr turkisk korps, kommenderad af franska officerare, hade lyckats besätta bergpassen mellan Kars och Erzerum, och man var ej mera orolig för ett anfall af Ryssarne mot sistnamnde stad. I trakten af Anapa organiserades af Sefer Pacha en tscherkessisk korps, hvilken, så snart I den blifvit fulltalig, skulle föras mot Ryssarne. I ö Den del af engelsk-turkiska legionen, som general Vivian låter inskeppa till Mindre Asien, uppgår till omkring 6000 man. Den 2000 man starka tunesiska bjelpkorpsen hade till en del redan ankommit till Konstantinopel. Gresve Tamoiskys Polacklegion besann sis i sullkomligt upplösningstillstånd. och dess chef hade rest till England. Till de allierades hamnar på Krim, Kamiesch och Balaklava, hade en mängd transportskepp ankommit från Frankrike och England med trupper, proviant, ammunition, vapen, mulåsnor och hästar. Enligt bref från Odessa skickas ännu alltid talrika förstärkningar till ryska Krimarmåen. ENGLAND. I öfverhusets möte d. 12 Au gusti fästade lord Malmesbury uppmärksamheten på det behandlingssätt, engelska krigsfängar röna i Ryssland. Man hade midt i vintern tvingat dem att till fots marschera 7 till 800 engelska mil in i landet och under marschen prisgifvit dem åt de största försakelser och lidanden. Lorden uppmanade regeringen att energiskt protestera mot detta förfarande, som står i så skarp motsats till det sätt, hvarpå ryska krigsfångar i England behandlas. I underhusets möte samma dag upplyste lord Palmerston, att den italienska främlingslegionen kommer att bestå af omkring 6000 man. En katolik, herr Bowyer, uppsteg och protesterade mot lord Russells skildring af tillståndet i Italien och serskilt i Kyrkostaten; herr Bowyer gaf underhuset den i sanning oväntade upplysning, att tillståndet i Kyrkostaten är rätt förträffligt, och Hans Helighet påfven den mest omtyckte regenten i hela Europa. Med anledning af detta absurda påstående yttrade lord Palmerston, att vännerna af ett sådant regeringssystem, som nu är rådande i Kyrkostaten och Neapel, skulle göra detsamma den bästa tjensten med att hålla munnen (skratt och bisallsrop), ty hvar och en visste, att de nuvarande regeringarne i nämnda stater begått de nedrigaste grymheter. Lord Palmerston höll derefter angående de italienska angelagenheterna ett tal, som till sitt hufvudsakliga innehåll förtjenar återgifvas med anledning af de upplysningar, det lemnar om tillståndet i Italien: Jag kan försäkra herr Bowyer, att han sväfvar i ; fullkomlig villfarelse rörande ställningen i Kyrkostaten ö och Neapel samt det der herrskande regeringssystemet. Utan tvifvel skall den ärade herrn saga, att det i ej är grymt, om man hugger hufvudet af solk (munI terhet). Det är en smakfråga; emellertid kan mycken I grymhet föröfvas, utan att man just dödar offren derför, och att stora grymheter begås i nämnda länder, känner hela verlden. Brittiska regeringens hållning gentemot Italien är fullkomligt rättfärdigad. — Lord Minto har blifvit afsänd till Itelien, för att gå de regeringar till handa, som möjligen visa sig benägne att i lyssna till hans råd, och anbefalla dem ett lugnt, passionfritt och ibärdigt fortskridande på de administrativa förbättringarnes bana. Han har rådt dem att undvika alla förhastade steg, som kunde leda till en