Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1855, sida 1

sorsakelser och xyärigheter.som måste följa al en lång blokad, och det elände, ett på längden utdraget krig bär i sitt sköte. Vi hafva framställt oss inför Ryssland och hela Europa i vår hvardagsdrägt och gjort hvad på oss ankommer, för att visa alla våra förhållanden i deras nakna verklighet, medan Ryssland deremot framträder i så ståtlig skrud som möjligt och omsorgsfullt skjuter i bakgrunden allt, som ej bidrager att underhålla tron på dess oöfvervinnerlighet. Att provinser och guvernementer täfla med hvarandra i hvad Ryske Invaliden behagar kalla frivilliga statsbidrag; att landet är lifvadt af den mest glödande patriotism — sådane och dylika berättelser är allt, hvad vi kunna vänta att erhåila från ett land, hvarest censorns sax är upphöjd till rang af ett bland de förnämsta regeringsverktygen. Vi stadna derför i förbindelse hos redaktörerna af -Blackwoods Magarine-, för det de i sin tidskrift intagit en berättelse, härflytande från en sedan många år i Ryssland bosatt engelsk undersåte, som först vid början af innevarande sommar lemnade Ryssland. Han anför — synbarligen med sträng sanningskärlek — resultaterna af sina egna personliga iakttagelser, och hvad han uppenbarar oss, bör föranleda oss att begrunda, huru mycken tacksamhet vi äro skyldiga vår ställning såsom ö-stat och vårt upplysta heskattningssystem, som sätter oss i stånd att i penningar anskaffa hvilka summor vi ån behöfva, under det Ryssland måste taga sin tillflykt till det förderfliga medlet att att utkräfva pålagorna in natura. Hvilka pålagor, som än trycka Engelsmannen, lemna de honom dock i fullkomligt fri verksamhet, hvaremot tvångsarbetssystemet, som råder i Ryssland, rycker lian fram bonden på sjelfva skördedagen, spänner dragarne från plogen och på få timmar uppslukar vinterförråderna för hela kommuner. Den egendom, om hvilken författaren talar, består af omkring 40,000 acres jord, odlas af 1,300 trälar, producerar spanmål, linfrö och ull, samt inbringar sin egare omkring 6000 pund st. årligen. Förlidet år producerade denna egendom 1500 qvarters linfrö, under vanliga tider motsvarande ett penningevärde af omkring 1200 pund st., men nu hvarken såldt eller saljbart: vidare ungefär samma qvantitet hvete, på hvars försäljning egaren förlorade 500 pund, en ansenlig qvantitet ull, som afyttrades med en förlust af 200 pund, samt ett stort förråd af talg, hvilket likaledes såldes till underpris och med en förlust af 200 pund, så att egendomsinnehafvaren endast af dessa produkter såg sin hela årsinkomst minskad med en tredjedel, och det tillfölje af blokaden. Men detta var blott en indirekt verkan af kriget. Vi komma nu till utskrifningarne; sådane företogos tvenne år 1854 och en redan innevarande år; hvarje gång utskrefvos 12 personer af 1000, så att egaren derigenom förlorade 47 arbetsföra karlar och dessutom måste uppoffra 376 pund för deras utrustning. Under våren 1854 affordrades samma egendom en frivillig krigsgärd af 40 oxar till armkens underhåll, samt 5 sorvagnar med 2 hästar och en kusk för hvarje, att återbekommas efter krigets slut. Nästa gång begärdes 10 forvagnar med en kusk och tvenne hästar för hvarje vagn. Egendomen skulle vidare för armeens räkning lemna 1000 pud (omkring 960 svenska lispund) bröd. Tjugo par oxar erfordrades att transportera denna leverans. I April innevarande år fordrades tvenne gånger samma qvantitet bröd, och de olycklige bönderna, som måste köra det tusentals (engelska) mil, måste vara borta från hemmet under hela den korte ryske sommaren och slutligen återvända, för att under en lång vinter lida bungerns fasor, emedan en faderlig styrelse beröfvat dem tillfalle att odla och skörda. För dessa tjenster lemnas ingen betalning; en tid uppburos skatterna i ett slags af regeringen utgifna qvittenser, men cirkulationen af dessa har