Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1855, sida 2

IIIbIE på lICTA Stfållell 01 Ja 10111 ot salskt återgifven, dervid man tydligt skönjer den Svenske ölversättarens assigt vara, att så vidt möjligt skärpa de engelska uttrycken, för att gifva dem karakteren af smädelser, till väckande af alla Svenska läsares förbittring emot författaren. Så öfversättes grotesque med det onaturligt löjliga och förvridna;simplicity of thought med ganska simpla tankar; dreams med ÅYrande drömmar; Lidiosyncrasies med Åvilda och fixa ideer; Sfanceis med galna funder; o. s. v. Slutligen ösversättes följande mening: But, even if not mercenary, the poetic element had too much insluence over the Swedish gymnast to permit him to continue long under such trammels, sålunda: Men det poetiska elementet eller råttare en käpmanslik rinningslyslnad hade för mycket inflytande öfver den Svenske Gym nasten, för att länge tillåta honom dröja inom den lagliga medicinens skacklor. Läsaren finner hvilken uppenbar förvridning detta är, en så mycket större anledning till harm å vår sida, som det just var denna anklagelse mot Ling för köpmanslik vinningslystnad, som bragte oss mest i gäsning mot den angisna försmädaren. Det upplyses vidare: 2:o att frih. v. Duben icke skrifvit den klandrade och förvridna uppsatsen (ett faktum som dels af hr v. D. med goda skäl ådagalägges, dels kan anses gifvet endast deraf, att motparten icke åvägabragt den bevisning om motsatsen, som henom ålegat), hvilken falskeligen uppgifvits hafva varit signerad D. (hr v. Dubens signatur), då den helt och hållet saknade signatur. Hela denna beskyllning är således gripen ur luften och slungad mot hr v. D., tydligen för att hämnas på honom i och för hans revelationer af Gymnastikens idkande vid Gymnastiska Central-Institutet i Stockholm. — Ett sådant förfarande kalla vi rent ut, äfven med kännedomen om hvar omdömet träffar, — insamt. Hvad sutligen angår det af hr v. D. till Dublin quarterly Journal of Medical Science skrifna brefvet, så upplyses derom 3:o att hr v. Diben, till gendrifvande af ett i hr Georgiis skrift Kinesipathy Kc. falldt yttrande, som innebar ett klander mot Svenska Läkaresällskapet, sandt till den Engelska tidskristen ett exemplar af sin bok om Svenska Gymnastiken, med bifogande af ett bref, deri följande ord sörekommo: Om Gymnastiken vinner edra landsmäns gillande, så är min önskan att de måtte få veta det faktum, att Svenska läkare icke underskattat den nya therapeutiska methoden. Skulle de åter vara böjde att förkasta saken till följe af det ovetenskapliga och qvacksa!varlika sätt, hvarpå den införes till deras kännedom, så vill jag bedja Er att icke tigande tillåta Edra vetenskapliga bröder fördöma utan pröfning, och visa dem att, då en betydlig del af en läkarekorps gifvit ett sådant yttrande som det hr Georgii citerat, der måste ligga mera sanning i gymnasternas erfarenhet än man af deras ord skulle kunna tro. Med skäl anmärker hr v. Däöben att detta yttrande innebär mera ett bifall till Gymnastiken än ett klander af densamma. Det är endast hr Georgiis utöfning af densamma, som ogillas och kallas qvacksalveri. Och äfven detta omdöme mildras ytterligare af den omständigheten att hr v. D. här icke uppträder såsom angripare, utan såsom försvarare af Sv. Läkaresällskapets öfverklagade utlåtande, dervid han, efter sitt lynne, ger sin motpart en skarpt kontrahugg. Sådan är i korthet situationen. Hr v. D:s omtalade brottslighet reducerar sig sålunda till ganska små dimensioner, till på sin höjd — för dem som hysa olika tanke med hr D. — ett orättvist och hårdt omdöme. Hela beskyllningen om tvetalan, om bakdanteri och smädelse, m. m. återfaller således på dem, som med eller utan ondt uppsåt varit upphofvet till en sådan beskyllning. För så vidt vi varit i densamma delaktig, få vi ock bära vår del af bördan. Emellertid tro vi oss känna frih. v. Duben så mycket, att vi hoppas, det han, till trots af de oförskylta förolämpningar han rönt, och till trots af de grymma ord han i vredesmod slungar emot oss, icke skall tillbakavisa en gammal kamrats hand, som räckes med begäran om ursäkt och under förklaring, att hr v. D., vid alla dessa anfall, säkert icke erfarit hälften af det obehag, hvilket den måste erfara, som finner sig hafva orättvist begått dem, och som finner sig hafva härutinnan varit sig ovetande redskap för antingen en skamlig intrig, eller ett hatfullt förföljelsebegär. —