den 9 Mars och Kongl. General-Poststyrelsens kungörelse den 24 Maj innevarande år, tager man sig friheten fråga: I:o. Har lådinnehafvare öfvertagit postkontorets ansvarighet derför, att de i breflådan inom behörig tid inlagde bref varda med samma dags post expedierade, eller beror det af lådinnehafvaren att, å den tid, som han finner för sig lämpligt, framsända lådan till postkontoret, så att korrespondenter äro af hans godtycke beroende i afseende på fortställandet af deras bref? 2:o. På hvilken grund hafva lådinnehafvare erhållit postkontorets berättigande att, utan undantag, uppbära en skilling banko för hvarje bref, som i lådan inlägges, då GeneralPoststyrelsens kungörelse stadgar en sådan rätt endast för låsbref, eller sådane, som icke vid mera än ea postanstalt behandlas, och för localbref, eller sådane, som personer, boende inom samma stad utvexla med hvarandra? Det torde icke kunna anses såsom ett öfverdrifvet anspråk, att anordningarne i och för den länge önskade reformen af postväsendet varda utförde i enlighet med författningarnes innehåll, och att breflådornas ställande utom postkontorets ansvarighet, i förening med en aldeles obehörig beskattning af korrespondenters kassor, icke må användas såsom medel för motarbetande af reformens framgång. Götheborg den 7 Augusti 1855. Korrespondent. I Kristianiaposten läses: Norska folket skulle ej vara en monarkiskt sinnad nation, om ej hos det stora flertalet uppenbarade sig glädje öfver att se den kungliga familjen här bland oss, och önskan att dess vistelse härstädes må förlängas så mycket som andra vigtiga angelägenheter göra möjligt. Vi hafva derför knappast ansett nödvändigt att intyga, det utan tvifvel underrättelsen om H. K. H. Kronprinsens utnämning till vice-konung i Norge skulle emottagas med allmän tillfredsställelse af våra landsmän, såsom en säker underpant på vår konungs kärlek till oss och såsom ett tecken att denna känsla äfven skall öfvergå till hans efterträdare på thronen. Ty hvarje nation bör ega så mycken sjelskänsla, att den är öfvertygad om, att dess aktningsvärda egenskaper skola väcka tillgifvenhet hos enhvar, som omedelbart och utan störande mellankomster vill observera dem. Det finnes dessutom i alla förhållanden mycket, som man ej kan erfara eller riktigt uppfatta utan genom att sjelf se dem. Tillochmed småsaker hafva i det borgerliga lifvet ofta betydelse, och dessa måste betraktas på nära håll om man skall varseblifva dem. Norrmännen hysa också så mycken tillit till Hans Maj:t att de erkänna, det orsaken till att denna folkets önskan ej längesedan blifvit uppfylld, är densamma, som nu i längre tid afhållit Konungen från att utföra hvad han under sina första regeringsår så troget iakttog, nemligen att uppehålla sig här någon tid hvarje år. För ögonblicket synes det emellertid, som om tidens frågor ej äro så brinnande, att de fordra konungens och thronarsvingens oafåtliga närvaro på den plats, der de diplomatiska sörhandlingarne ega rum. Det är derför naturligt att det rykte spridt sig, att Kronprinsen skall blifva Norges vicekonung sedan den ålderstigne ståtbållaren Lövenskiold afträdt från en befattning, under hvars innehafvande han så länge åtnjutit tvenne konungars orubbliga förtroende. Denna förmodan vinner naturligtvis ökad styrka genom de svårigheter som enhvar lätt kan finna äro förenade med utnämnandet af en ny ståthållare. Ty tillochmed de som tro, att de åsigter, hvilka på sednaste tiden uttalats om detta embete, varit uttryck af ytterlig ensidighet, måste erkänna, att den oklarhet angående både vår unions och hvarje politisk förbindelses väsende, som uppenbarat sig, ej kan annat än bilda en svårighet mera. Post-Tidningen meddelar följande utdrag af de rapporter, som blifvit afgifna till regerin gen af chefen för statens jernvägsbyggnader, öfverste Ericsson. Rörande vestra stambanan, att arbetena kunnat utöfver förväntan fortskyndas, enär privata arbetarnes antal uppgått till öfver 2,650 man, deraf sällan flera än 15 å 20 man varit sjuka; att denna betydliga arbetsstyrka utmärkt sig för nykterhet och sedlighet, samt att starka och flitiga arbetare i allmänhet kunna räkna en förtjenst af omkring 1 rdr bko per dag; att öfverenskommelser om afståndet af jord och lägenheter till jernbanan kunnat inom hela Elfsborgs län uppgöras utan behof att tillämpa expropriationslagen, emedan jordegare af alla klasser med största beredvillighet lemnat sin mark och medgifvit arbetenas företagande, äfven om värdering icke på förband hunnit uppgöras; aut jordinlösen sker med beräkning på utläggning af dubbel bana i framtiden; tt da I förman anda arshaterannnanet ants dä. 4 LL g