Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1855, sida 1

— Jag skyndar på ögonblicket, ser. Jag har aldrig förr bedragit någon, men srökens välfärd är mig dyrbarare än allt annat. Den 29 April klockan tio på aftonen inträdde Tolla och hennes kammarjungfru i klostret San Antonio Abate. De ledsagades dit af grefven, grefvinnan, Toto, Lello, Pippo, abbå La Marmora och Menico. Åbedissan emottog Tolla ur modrens händer. Hon omfamnade henne kärleksfullt och talade till henne några uppmuntrande ord i anledning af de pligter hon hade att uppfylla, de försakelser hon ålade sig genom att utbyta det brokiga och bulli rande sallskapslisvet mot klostrets enslighet och tystnad, samt det timliga och andliga goda som väntade henne till vedergällning för detta dygdiga offer. Tolla tog farväl af dem alla. Då hon gaf Lello handen, rullade ett par stora tårar långsamt utför hennes bleka kinder; hon lutade sig emot honom och hviskade: — Nu är jag här enligt din vilja. Jag stannar här tilldess du sjelf hemtar mig. Låt mig ej vänta för länge. Menico torkade sina ögon. Amarella frågade honom sakta: — Ar det för min skull du gråter? — Ja för hvems eljest? sade han, rodnande öfver sin osanning. Sedan abedissan af