Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 2

drade stallning, er sars testamente, de nya intressen, som förmå er att skona vissa personer, er samiljs planer, hvilka ej äro oss gynsamme, och slutligen tiden, som förändrar allt, tillochmed de känslor vi anse för eviga och oföränderliga; det är möjligt, säger jag, att en af dessa bevekelsegrunder föranledt er, icke att bryta, men dock att ångra de eder ni aflagt. Om det förhöll sig så, och om ni blott ville gifta er med min dotter af pligtkänsla, så är det min pligt, och det både i hennes och ert intresse, att göra slut på detta förhållande. Om jag deremot misstagit mig och om försigtigheten, som är ett min ålder åtföljande fel, förblindat mig, så bevisa mig det och bota mig för min villfarelse: återtag alla de eder ni svurit under det första kärleksruset, och gif mig här med lugn besinning ett allvarligt och oåterkalleligt löfte, och det före denna afresa, hvarmed afsigten är att slita er ifrån oss. Under dessa grefvens ord kände Lello, att allas blickar hvilade på honom. Etter ett sådant utbrott af manlighet, som han ej tilltrott sig sjelf, hade hans naturliga feghet ätervandt i fördubbladt mått. Tyst och orörlig räknade han mekaniskt blommorna på golfmattan, och dess mönster inpräglade sig för alltid i hans minne. Han vågade icke se någon af de när