Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 2

Som sagdt är, den utgör väl enligt så tillförlitlig källa, som ett rektorsprogramm måste anses vara, blott 300 rdr, men det är dock något, och honny soit qui mal y pense. Det enda en för den biskopliga odödligheten något ömmande betraktare kunde dervid synas ha skäl att önska, vore, icke att räntan anslagits till stipendium åt en, ehuru de flesta öfriga stipendier gifva ändå större understöd, utan att det icke bestämts till belöning åt två de skickligaste kandidaterna. Ty lärdt folk, som kandidater äro, är gemenligen ett stolt slägte, och det torde bli mycket fråga om huruvida någon kandidat, för att icke säga den skickligaste, ej vid mottagandet af halfva räntebeloppet för tre år af trehundrade rdr vore att göra sig till hund för ett ben. Deremot skulle testators minne ej lupit en dylik fara, om han varit klok nog att anslå besagde stipendiums medel till förmån för tvenne skolgossar, till och med de tvenne skickligaste, ty här hade lärdom kunnat bli belönad, utan att någon lärdomsstolthet behöft anse sig förnärmad. Lefve emellertid det tacksamma minnet af den biskopliga frikostigbeten!