Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 2

d. I Maj till d. 1 Juli, har han efter endast 27 dagars tjenstgöring funnit skäl öfvergilva sin innehafvande församling och söker en annan. Mannen är i goda ckonomiska omständigheter. 3:o Prosten P. C. Arosenins född 1798, prest 1832; varit skollärare med dubbel tjenstårsberåkning; blef kyrkoherde i Sunds Consist. pastorat af 3:dje klassen 1836, tillträdde 18317. Sökte derefter transport till Hof och Apuna Regala pastorat af 3:dje klassen 1840. Erhöll derefter Ostra Tollhtad och Sya Consistoriella pastorat af 3:dje klassen och tillträdde det 1843; derefter sökande till Tjellmo Consist. pastorat af 2:dra klassen 1849; vidare 1852 till Lofta Regala pastorat af 2:dra klassen. Erhöll den 24 Nov. 1854 extra anSökningsrätt till Regala pastorat inom Linköhings stift. (Söker nu för 4:de gången transport). 1:o Kyrkoherden D. S. Egnell, född 1806, prest 1831. Såsom fångpredikant med dubbel tjenstårsberakning erhöll han Askeryd Bredestads regala pastorat af 3:dje klassen 1850 och tillträdde det 1852. 5:o0 Kyrkoherden N. Ryback, född 1791, prest 1815, kyrkoherde i Ulrika Consist. pastorat af 3:dje klassen 1840, tillträdde 1843. Jemte dessa sökte Comministern på stället, men hvad skulle hans 30 år och vida deröfver förslå bland så många oförnöjda? Alla dessa fem kyrkoherdar ville således lemna församlingar, som gifvit en verkningskrets och en anständig bergning, blott för att erhålla en något högre inkomst. I Med anledning häraf anmärker Östg Correspondenten: Med den representation vid riksdagarne som vi nu ega, der, inom presteståndet, det befordrade presterskapet uteslutande råder, är icke att förmoda, det någon genomgripande förändring skall kunna åvägabringas, icke heller är det troligt att Reg:n, som i så många frågor vid riksmötena behöfver det befordrade presterskapets stöd, skall gripa verket an; men under sådana omständigheter blir det äfven en desto större samvetspligt för pressen att uppträda, och å ena sidan vända sig till det äldre presterskapets högre kyrkliga intressen och samveten, samt fästa deras uppmärksamhet uppå huru transportsökningsrätten prosanerar det presterliga embetets sannt christliga apostlakall och undergräsver ståndets framtid; än ock att uppmärksamma det yngre slägtet på den framtid, som väntar hvar och en, som inkastar sig på den presterliga banan. I sammanhang härmed bör man läsa följande bref från Lund till Öresundsposten: Biskoplig frikostighet. Professor Berlins Rec tors program, utgifvet i Lund vid slutet af förra semestern, upplyser bland mycket annat äfven derom att framlidne biskop Faxe donerat 300 rdr bko till stipendiifond, hvaraf räntan skall vid philosophie magisterpromotionerna utdelas till eller fördelas emellan de två skickligaste Candidaterna af Skånska och Blekingska nationerna. Det kan icke vara annat än tacknämligt att någon tänker i barmhertighet på Lunds Universitet, som, enligt hvad nämnde programm erinrar, är i detta afseende såväl som i andra ytterst styfmoderligt behandladt i jemförelse med Upsalas. Synnerligen värderikt är det när en biskop griper sig an, och i all synnerhet då en biskop i Lund gör det, som är den rikast lönta af ej blott alla prelater utan af alla embetsman i Sverge. Om han förtjenar så många tusen, som Handelstidningens Herdabref vill hafva sig bekant, då den nämner den fabelaktiga summan 30,000 och det i banko, vet jag icke; ej heller delar jag Herdabrefskrifvarens förmätenhet att påstå eller vänta, det skulle biskop R. skänka bort med varm hand de fem och tjugo; hvilket skulle blott på tio år utgöra den artiga summan af tvåhundradefemtiotusen eller inemot en half million riksgälds räknadt. Det vissa är att biskop Faxe aldrig lär något år haft så stor inkomst, och ännu vissare att han till stipendium afsatt i sitt testamente 300 rdr; hvarifrån man fått den föreställningen, att testator uteglömt en om icke två nollor, som han af sin kända ålderdomssvaghet skulle varit förhindrad att tillskrifva, är mig obekant, och jag veticke en gång hvar ifrån Friskytten, som dock är känd för att öfI verdrisva all ting, fått sin uppgift att den testamenterade stipendiisumman skulle belöpa sig ända till 850. ———