Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1855, sida 1

san jag är radd sör? Nej jag har alldeles ingenting emot att göra en liten tur på ett godt ångsartyg, eller att åka några hundra mil i en god postehas. Det var också något att tala om ! Nej, hvad jag ej är i stånd att tåla, det är nöjena. — Nöjena? — Ja. Du är född i Rom, och du har aldrig lemnat denna väsignade jord — du kan derför ej göra dig någon id om det lif man förer i Paris eller London. Man spisar frukost utom hus, man spisar middag utomhus; om astonen går man spektaklet, efter spektaklet på bal, och då man sedan kommer alldeles utjagad hem, finner man på sitt bord en hel packe invitationer till följande dagen. Man skall klada om sig tre, fyra gånger om dagen, plåga sig med visiter, och fördersva sig afpur ar tighet. Man skall hvarje ögonblick på dagen vara på sin post och ständigt vara utsatt för allas blickar — är det ett lif för en man vid mina år, och tror du ej att Jag skulle duka under derför om en månads tid? — Men, käre onkel, ni har aldrig varit rädd för en diner; ni går ju på spektaklet hvarje afton, man ger ju icke en bal utan att invitera er, och ni mår ju alldeles icke sämre derför. — O, din stackare! Dinerar man då i Rom!